När Win Butler till slut tar ton fem minuter in i Arcade Fires sjunde studioalbum är det med darriga konstateranden om att han hoppar till ”every time the phone rings”, och den rosa elefanten i rummet – utpekanden om ofredanden från kvinnor – har sannolikt varit en bidragande orsak till att skivan helt saknar de där jublande gemenskapsmarkörerna som alltid funnits hittills.
Det går visserligen att ana den där lite stompiga rytmen som när Arcade Fire först debuterade för 20 år sedan i Year of the Snake, där Win Butler positionerar han sig snett bakom sin hustru Régine Chassagnes leadsång, men både den och deras andra duett i synthiga Circle of Trust är bagateller. Strax därpå tar de dessutom sina elektroniska ambitioner i en alldeles skev riktning i avsevärt hårdare Alien Nation, som låter som Nine Inch Nails vilse i fel decennium.
Tyvärr är det glest mellan de riktigt starka spåren här. Att den instrumentala ouvertyren Open Your Heart or Die Trying och något litet mellanspel låter som små hyllningar till bandets gamle vän David Bowies Low är en klen tröst, och kanske något som framför allt ska tillskrivas medproducerande Daniel Lanois. Hans påverkan är ännu mer påfallande i den försiktigt vädjande Ride or Die, där Win Butler i vek falsett över ett knappt hörbart arrangemang bakom den akustiska gitarren erbjuder sig att ”I could work an office job” eller vad som helst som krävs för att rädda relationen.
Det är när Arcade Fire på det sättet visar sin svaghet som de är som starkast, och I Love Her Shadow låter som den perfekta korsningen av Talking Heads och The National när den kombinerar bestämd och dansant indiedisco-rytm och enkel popmelodi med djupaste och mörkaste vemod. Ännu mer effektiv är den långa och dramatiskt växande avslutningen Stuck in My Head, där Win Butler lägger in nästa David Byrne-växel.
Med den avslutningen räddar Arcade Fire ett album som annars hade fått betraktas som bandets första misslyckande. Vad som ligger bakom att det var så nära ögat låter vi vara osagt.
