Att en ärrad producent som Gil Norton, med bland annat Pixies på meritlistan, skulle få australiensiska Brody Armstrong att lugna ner sig och bredda sitt spektrum efter punkexplosionen på Sing Sing Death House var inte förväntat, men åtminstone delvis sant. Merparten av Coral Fang är snabbt och hårtslående råös. Likt en otyglad Joan Jett – djupare beröm är svårt att formulera – vägrar Brody Armstrong vara vän och mjuk. Hon vrålar ut sin självsäkerhet och sin sexualitet, av det våldsammare slaget, med en sådan kraft att hennes före detta make Tim Armstrong i Rancid lägger ner alla sina pinsamma försök att verka farlig och springer och gömmer sig.
Men mitt i öset gömmer sig nyanser. Beat Yr Heart Out är punkmaskerad pop nära Blondies tidiga singlar, bara mycket hårdare, och med The Hunger tar Brody Armstrong upp Kurt Cobains mantel med en helt annan säkerhet och passion än den dystra kungens änka någonsin klarat av. ”Tell me something, will I die on a rope?”, frågar hon, och svarar redan med nästa låttitel, The Gallow is God. För frågan är naturligtvis retorisk – hon har redan gett sig fan på att leva fort och dö våldsamt.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
