Patterson Hood - Exploding Trees & Airplane Screams

ATO

BETYG 4 av 6

För Patterson Hood brukar soloalbum vara fullständigt väsenskilda från Drive-By Truckers, och på sitt fjärde album under eget namn går ännu längre bort från sin upptrampade stig än han brukar. Han arbetar tillsammans med Chris Funk från The Decemberists, som han löst pratat med om samarbeten i mer än tio år, sådär som man gör. De bygger stora orkestreringar och dova runt pianokompostioner som så gott som allihopa skulle bryta av fullständigt mot Patterson Hoods ordinarie kontext.

The Faces-gungande The Van Pelt Parties ihop med Wednesday, inklusive MJ Lenderman, är ett av få tillfällen när en låt hade kunnat finnas på ett Drive-By Truckers-album, och kanske stilla Airplane Screams. Men den sistnämnda är samtidigt en skarp symbol för nödvändigheten att hantera sången utanför bandet. Sedan Patterson Hood skrev den redan på 1980-talet har den sökt sin form utan att finna den förrän med den här stämningsskapande stråksektionen, där den sitter fint intill den ödsliga pianoballaden Exploding Trees om en naturkatastrof för 30 år sedan med mullrande pukor som bygger upp skivans första men inte sista stora orkestercrescendo. Last Hope är dov och mullrande dramatik, och både Miss Coldiron's Oldsmobile och At Safe Distance bygger med stor orkestrering av synthar och träblås vidare på samma typ av dunkla stämningar.

Med sin soloskiva skapar Patterson Hood dessutom en mängd tillfällen till samarbeten som hade kunnat dominerar för mycket i hans vanliga sammanhang. Här får Katie Crutchfield (Waxahatchee) stort utrymme i den fina spökhistoria-duetten The Forks of Cypress, där även Kevin Morby bidrar med gitarr, och Lydia Loveless dominerar helt i A Werewolf and a Girl om en kärlekshistoria årtiondet då man lyssnade på Tattoo You och såg En amerikansk varulv i London. Hon höjer på egen hand betygsnivån ett helt steg.

Ännu längre tillbaka blickar Pinocchio som konstaterar att "deep inside of every man is a real live boy" med avstamp i hans barndoms fascination vid historien om den levande trädockan. "Trying to see the the light like a Rundgren song, standing in the darkness tryin' to sing along", och om Todd Rundgren är en överraskande ungdomsidol i sammanhanget så förklarar det kanske Patterson Hoods sätt att uttrycka det komplexa på ett enkelt och tillgängligt sätt.

Av Patrik Forshage

22 februari 2025

Skivrecension