The Magic Numbers: kastar sig mellan känsloyttringar

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden i juli 2010)

Tanken var att The Magic Numbers skulle göra en av sina första spelningar i samband med sitt tredje album på Långholmen i Stockholm, som ett av banden i den stora The Ark-konserten. Men så slog festivaldöd och turnévirus till, och vikande biljettförsäljning innebar att Sverigebesöket sköts en månad på framtiden. Tråkigt både för oss och för The Magic Numbers, som är stora Sverigevänner.

- Oh ja, nickar Romeo Stodard intensivt. Jag ska flytta hit en vacker dag. Sverige var första stället vi spelade utanför England. Det var faktiskt också sista stället vi spelade innan vi tog mer än års paus, på Cirkus, och det första – på en festival i Stockholm - när vi sedan återvände till varandra. 

När The Magic Numbers nästa vecka släpper sitt tredje album The Runaway har det gått tre år sedan sist, och den där hypen som omgav dem i samband med debuten 2005 har sedan länge blåst över. Men The Magic Numbers vet ändå var de har sin publik.

– Jag tror det, i alla fall. Vi har alltid haft en nära relation till vår publik, konstaterar Romeo, och Angela Gannon håller med.

– De som förstod oss på våra tidigare skivor kommer att förstå det nya också. På ett sätt kommer de nog oss lite närmare på nya skivan. Ändå finns det stora skillnader mellan The Runaway och bandets tidigare skivor.

– De första albumen bestod av låtar som vi hade spelat live under lång tid innan vi spelade in dem. Det innebar att låtarna redan var färdigformade, förklarar Angela. Vi gav oss själva en restriktion – kanske omedvetet – att hålla oss till det som vi hade utvecklat till att bli vårt specifika sound.

Romeo Stodard instämmer.

– Jag hade fantasier om blås och stråkar förr också, men det blev annorlunda i processen. Även om jag la på ens bara en pianoslinga så tyckte jag att det lät fel. Det lät inte som jag var van att höra låtarna. Nu siktade vi på att det skulle vara annorlunda, med fler lager ljudmässigt. Vi ville inte göra ännu en skiva med ljudet av ett band i ett rum. 

– Vi hade vi en helt annan approach nu, fortsätter Angela. Vi tillät oss att ha nya idéer, att experimentera. Vi struntade helt i hur saker skulle framföras live och koncentrerade oss helt på att få varje detalj på albumet att bli exakt som vi tänkte oss. Vi öste på hur mycket som helst, både med gitarrpålägg och annat, haha. 

Att ni har en egen studio måste ha varit betydelsefullt?

– Otroligt betydelsefullt, ler Romeo. Jag hittade tid att bygga den efter andra skivan, och hade redan börjat köpa på mig grejor. 

Skivan är inspelad i bandets egen studio och producerad tillsammans med den isländska in-demand-producenten Valgeir Sigurðsson. Till skillnad från hans vanliga klienter (Bonnie Prince Billy, Björk och CocoRosie, för att nämna några) valde The Magic Numbers att inte spela in i hans studio på Island. Men det var nära, skrattar Romeo.

– Det var ganska lustigt egentligen, för några år sedan var jag ute och festade i Reykjavik, och så träffade jag en trevlig kille som jag satt och drack tillsammans med hela natten. Han höll på att tjata på att vi borde spela in med hans brorsa. Nu när vi satte igång arbetet med Valgeir visade det sig förstås att det var hans brorsa jag hade festat med. 

 Robert Kirby har bidragit med stråkarrangemang igen, på The Start With No Ending och The Pulse. Det blev det sista han gjorde innan han gick bort i höstas. 

– Han var en fantastisk man, och vi känner oss hedrade att ha fått arbeta med honom både live och nu på två album, berättar Angela Gannon. Han hade ett fascinerande sätt att arbeta, där han aldrig visade oss sina arr, eller beskrev dem i musikaliska termer. Istället talade han enbart om stämningar, och sedan fick vi höra de färdiga arrangemangen när det var dags att framföra dem. 

 – Vi mixade tillsammans precis innan han dog, och jag känner sorg över att inte få chansen att spela de låtarna live tillsammans med honom. Han hade jobbat med de allra största, med Nick Drake i spetsen, men han tog sig an varje låt som om det var hans mästarprov. 

 Annars är inte sorg eller vemod känslor som brukar förknippas med The Magic Numbers. Snarare bandet ett rykte som uppåtband, utmärkta som stämningshöjare på till exempel festivaler. 

– Det är inte ett orättvist rykte, ler Romeo nöjt. Men det är en sida av oss, som tidigare hördes i musiken även i de fall där texterna inte var så mycket uppåt. 

– Nu är det mer hand i hand, menar Angela. Det glada finns kvar, men det finns också moll både i texter och i musik. 

 – Det roligaste är att kunna kasta sig fram och tillbaka mellan olika känsloyttringar, fortsätter Romeo. Vi pratade faktiskt just om den saken bara häromdagen, och som jag sa till Angela så har jag just den relationen till The Cure till exempel. De är ju inte så värst uppåt. Men deras singlar är väldigt ofta muntra små popsånger, och det är de kasten, hit och dit, som är så spännande. Jag hoppas att The Magic Numbers är på väg i en sådan riktning. Utan att jämföra The Cure med oss i övrigt, förstås. 

 Romeo och Angelas respektive syskon Michele Stodart och Sean Gannon utgör andra halvan av The Magic Numbers. Kan syskonskapen i bandet innebära att det aldrig finns någon väg ut, och att bandet måste existera för evigt? Eller är det å andra sidan förutbestämt att man landar i den sortens konflikter som Oasis-bröderna Gallagher och Kinks-bröderna Dave Davies?

– Det är klart att det blir intensivt, slår Romeo fast. Ibland kan det bli riktigt spänt, så att någon stormar ut och skriker "Fuck you, jag slutar". Men det fina är att man vet att man alltid finns där för varandra, till slut. Jag kan inte ens föreställa mig att inte ha Michelle intill mig. När vi hade arbetat lite för intensivt under en lång period började jag nästan betrakta henne inte som min syster utan bara som en bandmedlem, och det är inte bra. 

 Angela är inne på samma spår.

– Familjen är det viktigaste. Det är viktigare än bandet. Skulle familjerelationen spricka finns det inget kvar. Det är nog den enda orsaken jag kan komma på att bandet någonsin skulle kunna läggas ner, för att rädda familjerelationen. 

The Magic Numbers tredje album The Runaway släpps under veckan, och vilda hästar skulle inte kunna stoppa dem från att spela på Popaganda om en månad.