Egentligen är Vol. 2 en samling, men eftersom flera av de sju låtarna från obskyra singlar förmodligen är ohörda även av trancerock-kvartettens (sic!) fans är sådant enbart teknikaliteter. Oberoende av vilka etiketter de vill sätta på sin musik är deras monotona mangel en mäktig upplevelse, vare sig vi talar om Neil Young- och Serge Gainsbourg-covers eller egna långa psychstycken. Den som någon gång funnit masochistisk njutning i att köras över av Suicide har massor att hämta här.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
