Ryktet om Bloc Partys bannlysning av gitarrer var helt grundlöst. Både stötiga gamla punkfunkrytmer och sirligare indievarianter breder ut sig över de allra största delarna av bandets snabbsläppta tredje album, och den energi de besitter tillsammans med Kele Okerekes förmåga att svänga ihop enkla och övertygande punkpophits är de viktigaste orsakerna till att Intimacy funkar så pass bra som den gör.
När Bloc Party rör sig mot klubbmusik blir det avsevärt vingligare. Singeln Mercury är visserligen en fullträff i sina försök att låta Public Image Ltd-remix anno 1984 (desto mer ironiskt med tanke John Lydons rasistiska smädelser och fysiska överfall på sin beundrare Kele Okereke i somras), men inledande Ares är en illaluktande kakafoni av lika delar Beastie Boys, Chemical Brothers och Cornershop. Bloc Party bör nog hålla sig borta från dansgolven.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
