The Lemonheads - Love Chant

Fire

BETYG: 3 av 6

När Evan Dando vid enstaka tillfällen släppt nytt under de senaste decennierna har det varit covers, och tiden som passerat sedan hans senaste album med originalmaterial är nära nog 20 år. Den som sett honom vid något av hans Sverigebesök har kunnat förstå varför, och tyvärr bidrar Love Chant till ytterligare förståelse Inspelad med en ny upplaga av The Lemonheads med Farley Gavin på bas och John Kent på trummor innehåller den glimtar av forna glansdagar, men sådana stunder flimrar förbi i en helhet som inte gör Dandos arv rättvisa.

Inledande 58 Second Song - tre gånger den längd som titeln anger - har en rättfram attityd tills Evan Dando efter kanske 58 sekunder tappar fokus. Och även om han hittar tillbaka har låten tappat sitt momentum på ett sätt som aldrig skulle inträffat under storhetstiden på 90-talet.

Med både Juliana Hatfield och J. Mascis som gäster har Deep End andra kvaliteter, och är en riktigt bra grungelåt, om än med oroande textrader om att "going into treatment, better double down the dose." Andra mer distinkta stunder är Wild Thing, som inte bara lånar titel utan också riff från The Troggs, och albumets pärla In the Margin som faktiskt inte hade gjort bort sig på Car Button Cloth, men som tonas tvärt ned mitt i ett gitarrsolo efter bara 2,20.

Om du uppfattar det som slarvigt eller frihetligt beror på hur överseende din ingång är, men det finns ett filter i ansats och utförande på stora delar av albumet som gör att Evan Dando låter frånvarande, dämpad och avtrubbad. Be-In vill vara pop, men Evan Dando låter nyvaken och bakis. Popambitionen funkar ljudmässigt bättre i Cell Phone Blues, men när han där sjunger att han inte skrivit någon låt på mycket länge måste vi konstatera att det påståendet är applicerbart också på just detta spår.

Togetherness Is All I'm After är slött flummig, och när Marauders försöker väga upp hans bristande fokus med effekter förstärks bara distansen. Ännu skakigare är en slirig junkieballad som The Key of Victory, och även om hans självbiografi med titeln Rumours of My Demise vill göra gällande att sådana rykten är överdrivna måste vi tyvärr konstatera att överdriften inte är särskilt stor.

Av Patrik Forshage

Den 24 oktober 2025

Skivrecension