Mark Stewart - The Fateful Symmetry

Mute

BETYG: 4 av 6

Fram till sin död i april 2023 arbetade Mark Stewart med ett sista album, och drygt två år senare släpps skivan av hans vän Daniel Miller. Borträknat hans arbete med The Pop Group och senare The Maffia är det hans åttonde album, och det är uppenbart att han inte hade för avsikt att under sitt sista år i livet byta riktning och simma medströms.

Med växande erfarenhet, kompetens och ungängeskrets - och kanske åtminstone en aning större budget - blev hans experimenterande mer subtilt och avancerat med åren, och den dub-electronica han etablerat är stilbildande. Den manifesterar han genomgående här, även när han tillsammans med Adrian Sherwood förvandlar The Korgis Everybody's Got To Learn Sometime till djupaste electrodub. Twilight's Child är mörkt ödesmättad, liksom Crypto Religion som är tung, komplex och full av elektroniska effekter med dubestetik. Paradoxalt nog är det väl egentligen bara när han bjuder in Londons reggaeprinsessa Hollie Cook i Memory of You som det inte finns reggae- eller dubelement i det elektroniskt dansanta soundet.

Som alltid finns det en skevhet i allt Mark Stewart gör, en dissonans, som bland annat tar sig uttryck i ett obekymrat förhållande till det där med att sjunga rent, eller att sjunga överhuvudtaget. Och även när han använder sina sista andetag till att proklamera sanningar, som i lågmält dova This Is the Rain, är det filosofiska resonemang snarare än den tidiga karriärens politiska slagord, och stycken som Stable Song är snarast improvisationer i ekokammaren. 

Youth har producerat, och bland medverkande veteraner finns bland andra Mark Stewarts gamla The Pop Group-partner Gareth Sager och The Raincoats Gina Birch i Neon Girl. De bidrar till att The Fateful Symmetry blir en värdig minnesstund för en av den brittiska postounkens viktigaste innovatörer.

Av Patrik Forshage

Den 16 juli 2025

Skivrecension