Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet - Shadows
We Jazz
BETYG: 4 av 6
Lärda träter fortfarande om huruvida Magnus Carlsons projekt med The Moon Ray Quintet runt 2010 hade ambitionen att göra jazz av pop eller mer anspråkslöst ge en cool jazzfeeling åt pop. Med tolkningar av gamla och nya standards (somliga av dem standards just för att de hanterades i det här sammanhanget, faktiskt) drog det åt båda hållen samtidigt, från Magnus Carlson mer åt pop och från kvintetten mer åt jazz, och den ambivalensen fungerade så bra att man undrar varför de sedan prioriterade annat i 15 år.
När de nu återsamlas har Magnus Carlson hunnit erkännas som en landets mest kompetenta röster, bland annat som uttolkare av Elvis, Bowie och Scott Walker med symfoniorkestrar i de förnämsta konserthallarna. På gott och ont har han blivit sin generations Tommy Körberg, alltid beredd att leverera en oantastlig och tekniskt perfekt tolkning av vemhelst som efterfrågas. Han hade kunnat fokusera på fler hyllningskonserter med orkesterbackning och ha garanterad försörjning och prenumeration på TV-framträdanden livet ut om han ville, med fokus på andra Stora Röster som just Tommy Körberg, Svante Thuresson eller utsocknes som Frank Sinatra. Men sådant riskerar att gå ut över känslan och personligheten i rösten, och det är just därför som hjärteprojekt som detta är så väsentliga.
För här gräver han hellre i sina skivbuntar och hittar udda soulhits som Who Knows av Marion Black, som har ett suggestivt driv och strålande vibrafon av gästande Mattias Ståhl. I sammanhanget behöver också Lars Kronlunds exakta trumspel nämnas, där det utan åthävor skapar ett sammanhang som binder ihop originalets sväng med den här versionens jazznyanser.
Sufjan Stevens Grammy-belönade Mystery of Love från soundtracket till Call Me By Your Name presenteras med vemodig återhållsamhet, och Milk and Honey av Paul Simons favoritsingersongwriter Jackson C Frank med Martin Höpers elegant sparsamma bas i botten under Carl Bagges mjuka piano och så luftiga flöjter och mäktigt saxofonsolo från Per "Ruskträsk" Johansson.
Scott Walker-tolkningen It's Raining Today är för vördnadsfull, och att ta sig a David Bowies sena Berlinhågkomst och mästerverk Where Are We Now? är modigt på gränsen till dumdristigt. Magnus Carlson känner tyngden av ansvaret och tar sig an den med stor respekt, men bandet är mindre försiktiga med flyktiga flöjtantydningar och ett hjärteknipande trumpetsolo av Goran Kajfeš, som också är projektets producent. Hans lekfull trumpet är höjdpunkten också i en spänstig tolkning av den nästan 100 år gamla standarden Me and My Shadow, som också är en av de låtarna där Magnus Carlson själv verkar ha allra roligast.
Live tar Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet ut svängarna vidare och friare, och har ännu roligare, och det har publiken också.
Av Patrik Forshage
8 december 2025
Skivrecension