Le Volume Courbe - Planet Ping Pong

Duophonic

BETYG: 4 av 6

Sedan 30 år har Charlotte Marionneau bott i London, men sin sin brytning skulle hon inte drömma om att slipa bort. Den är ett av hennes mest distinkta kännetecken, intill hennes aparta och arty spretiga akustiska psykedelia som vårdar arvet av hur Television Personalities sätt att omsätta sin Syd Barrett-fascination.

Det uttrycket är kanske allra mest utpräglat i Bag of Excuses och i Daniel Johnston-tolkningen Mind Contorted, där röstbidrag från salig Terry Hall kan anas för den som verkligen spetsar öronen. Eftersom under decennierna vårdat sitt sociala nätverk av prominenta musiker, och här hörs även likaså avlidne Martin Duffy från Felt/Primal Scream hälsa på Herr Fiskmås i ett vackert flygelstycke. Även hennes insats på tamburin och sax (den sorten man klipper med) på turné med Noel Gallagher återgäldas när han bidrar med bas och piano i Two - Love, som inte är det första tillfället i inspelningshistorien när pingismatch fått utgöra den rytmiska stommen i en sång, men kanske första gången den ljudupptagningen från pingisbordet är obearbetat och hörs helt utan hänsyn till sångens rytm.

Med tramporgel och cigarettändare i Rêve Réveiller är hon en bagatellversion av Nico, medan Mri Song låter sig dränkas i fältinspelade maskinljud. Mer stillsam är hennes drömskt viskande cover av To Know Him Is to Love Him, och även skissen till vaggvisa i The Moon Song är synnerligen fin.

Det är utstuderat naivistiskt charmerande från början till slut, men trots sådana uppenbart manipulativa avsikter är det svårt att värja sig och omöjligt att låta bli att le.

Av Patrik Forshage

13 maj 2025

Skivrecension