Jonathan Richman - Only Frozen Sky Anyway

Blue Arrow

BETYG: 5 av 6

Helt oberörd av musikbranschens regler och av popmusikens utveckling överraskningssläpper Jonathan Richman ännu ett nytt studioalbum via sin Bandcamp (men den här gången också via andra kanaler), och han är fortfarande lika storögt introspektiv och naivt full av kärlek till det lilla i omvärlden.

Detta lilla kan vara hans akustiska gitarr, som han i O Guitar förklarar sin kärlek till eftersom den hjälper honom att förstå och uttrycka saker som inte hade varit klara annars. Det lilla kan vara förväntansfulla festklädda människor som passerar förbi en lördagkväll i Paris, och som får Jonathan Richman att i all välmening göra en omskrivning av The Bee Gees Night Fever med överdriven fransk brytning och älskvärd ödmjukhet.

Kärleken är ännu mer påfallande när han sjunger om sin musik, som i But We Might Try Weird Stuff. Det är påfallande att dialogen mellan honom om den lilla gospelkör han samlat ihop är spontan och improviserad när han förklarar varför det är nädvändigt att experimentera i musikskapande."We'll reject it later, but we gotta try it now", slår han fast, och konstaterar att det ibland blir något man skäms lite för. Men den lilla lyhörda kören protesterar, och Jonathan viker sig och förklarar att ok, kanske inte skäms, men aldrig gör om igen.

Skivan är inspelad och till stora delar skriven under fem vinterdagar i studion i början av året, och även om det är skapat i stunden finns det starka kopplingar till Jonathan Richmans hela liv av musikskapande. Att han bygger en trygg miljö med musiker han har en lång relation till påverkar förstås, och här består sällskapet framför allt av två personer som funnits med nästan ända sedan starten för mer än 50 år sedan. Tommy Larkin spelar som alltid på en mycket spartansk uppsättning trummor eller bara på sin bongo med fingersymbal, och från ursprungliga Modern Lovers är sedan ett par år Jerry Harrison (sedemera Talking Heads) tillbaka för att bistå i produktionsarbetet och försiktigt spela keyboards.

Den akustiska gitarren släpper Jonathan Richman inte ifrån sig till någon. Han spelar den med sitt märkliga fingerplockande och med en intensitet i folkstrummandet som känns igen ända sedan Egyptian Reggae, och med de latininfluenser som blivit alltmer frekventa under decennierna i synnerhet i Little Black Bat med suggestivt driv och den likaså spanspråkiga Se Va Pa'volver.

Den lekfulla hemmagjorda reggaen dyker för övrigt upp igen här, när Jonathan Richman med värme och retorisk finess berättar den bibliska historien om David & Goliath, och den personliga uttolkningen är lika påfallande oavsett vilken genre han närmar sig. Om man konstaterar att The Dog Star är doowopinfluerad och att You Need Me Too är en släpig soulballad är det givetvis underförstått att de är Jonathan Richmanifierade på det sätt han utvecklat till sin säregna varma ickeprecision ända sedan han var ung storögd Velvet Underground-studerande på tidigt 1970-tal.

De där avväpnande infantila sångerna om dinosarier och glassbilar tillhör det förgångna, men med åren har Jonathan Richman istället utvecklat det ömsinta biografiska berättandet, och skivans höjdpunkt That Older Girl är på samma nivå som tidigare resonerande mästerverk som The Neighbors. Det är en fullständigt avväpnande kärleksberättelser från hans unga år i New England, när han inte förstod det omöjliga i att hon var ett år äldre och han såg yngre ut än sina 14, och "I was too young to understand how important those two things were".

Liksom vartenda ett av hans 26 studioalbum - The Modern Lovers-perioden inräknad - är Only Frozen Sky Anyway ett underverk av genomhumanistisk vardagsgenialitet i vänlig popklädnad. Världen behöver Jonathan Richman, idag mer än någonsin

Av Patrik Forshage

Den 7 juli 2025

Skivrecension.