Twice A Man - The Coloured Breeze Is A New Dimension

Dependent

BETYG: 4 av 6

Trots att deras på den tiden hypermoderna musik med elektronisk ryggrad egentligen hade mer med innovativ elektronisk samtida musik och med progg och kanske kraut än med sina samtida svenska kollegor att göra fann sig Dan Söderqvist och Karl Gasleben väl tillrätta med sitt Cosmic Overdose på den svenska punk- och postpunkscenen i slutet av 1970-talet. När de 1981 blev Twice A Man framstod skiftet för oss i publiken som framför allt två större förändringar, utöver det språkbyte till engelska som redan hade påbörjats. 

Det ena handlade om ett fördjupat utforskande av det vid laget närmast exploderande utbudet av elektroniska instrument. Det andra handlade om att överge Cosmic Overdoses absurdistiska dada-fokus för ett naturromantiskt och ekologiskt (även om vi inte använde den den termen då) perspektiv redan under första halvan av 1980-talet. Med tidiga From A Northern Shore utforskade de nordliga frusna landskap, och på Across The Ocean kombinerade de sin elektroniska sofistikation med valsång, och det utvecklades vidare till att med allt större finess använda elektronisk och digital teknik för att skildra organiska ekosystem och processer. 

På samlingen Songs of Future Memories för två år sedan fanns nyinspelade Dahlia med, och på The Coloured Breeze Is a New Dimension tar eviga Twice A Man den låten som utgångspunkt för ett album av skönhet och kampvilja med fortsatt fokus på klimatkrisen och på den auktoritativa politiska utvecklingen i världen.

Dalhlia prövade klickrytmer och lät R2D2 ansluta för några väl valda beep i avrundandet av låtens stora svävande partierna, men på The Coloured Breeze Is a New Dimension fullföljs inte de nymodigheterna i Twice A Mans sound. Istället kompletterar de sina alltmer sofistikerade elektroniska atmosfärkonstruktioner med vad som kanske till och med är försiktiga i återblickar till sina tidiga 1970-talsinspelningar. För även om till exempel Reality Blur inleds atmosfäriskt, med drag av tidig Laraaji i vissa moment, så förändras den när rytmen blir mer dominant. Textens reflektioner om verkligheten, med bland annat albumets titel, är närmast surrealistiska påståenden. Skildringarna av skogens skönhet och färgrika tystnad i Trembling Forest har ett suggestivt driv med kaleidoskopiska bilder som skapar en obekväm och nästan hallicunatoriskt oro hos lyssnaren.

Dan Söderqvists sång är karaktäristiskt avmätt drömsk, även om rösten djupnat mot en djupare baryton med åren, och även om hans passion för psykedelia får mer renodlade utlopp i sidoprojektet Cosmic Garden Project läcker den som alltid in i hans gitarrvindlingar även här. Med Unknown Threads närmar sig kanske Twice A Man också sin tidiga erans mer rättframma eletroniska postpunks stämningar. Ännu mer rättframt är Second Field med hårda rytmer, metalliskt förvrängda röster och konfrontativa uppmaningar att göra motstånd för ekologin och livet. Tills allt plötsligt tystnar och bara ljuden av fågelsång och insektssurr återstår.

Albumet släpps på vinyl och i en ståtlig inbunden bok med CD.

Av Patrik Forshage

19 juni 2025

Skivrecension