Robert Johnson and Punchdrunks - Box Office Poison

Fanfar!

BETYG: 4 av 6

Det har bara gått ett par månader sedan The Bottle Ups strålande återträffalbum, men det hindrar inte Robert Johnson från att nästan genast erbjuda också ett sprillans nytt album med sina Punchdrunks. En gång i tiden var det en mer renlärig retrokonstellation, men numera tar sig Robert Johnson vilka gitarrfriheter han har lust med under det bandnamnet.

Här samarbetar han med basisten Tobias Einestad, och då har det lika mycket med till exempel Suicide som med Surfaris att göra, när tunga monotona elektroniska rytmer och synthar ställs mot surrande elektriska garage- och surfgitarr. Han kallar det sitt Berlinalbum, och i Bad Taste of Oki Dog är det tydligt att det betyder taggig hotrod-gitarr tillsammans med Throbbing Gristle-larmande uråldrig industrielektronik, med all den intensiva kraft och skönhet en sådan kombination måste innebära. Men det kan uppenbarligen också innebära upphuggen samplad gitarrdistorsion mot bongos och operasång från Robert Johnsons dotter Miss Olivia som i Not Today Satan, eller att instrumentaler som Bunker Kids drar åt dub, en känsla som förstärks av den milda melodican men inte av måsskriken.

I Vacous Fat Slob låter hans gitarr exakt lika skitigt elegant som numrerade pensionerade Poison Ivy Rorschach kunde låta på The Cramps tidigaste inspelningar, och det innebär en sluten cirkel och en (oavsiktlig?) albumtitelreferens lika solklar som subtil. 

Av Patrik Forshage

Den 9 september 2025

Skivrecension