Ken Stringfellows Sverigeminnen

I veckan är Ken Stringfellow tillbaka i Sverige för spelningar i Stockholm och Malmö. Han har turnerat här förr, både solo, med The Posies och i andra konstellationer, och dessutom spelat in skivor på flera ställen i landet. Fokus Musik bad Kenneth berätta några av sina bästa Sverigeminnen.

- Sverige är en mycket viktig plats för mig. Jag har haft så många fantastiska spelningar där, otaliga spelningar med The Posies, solospelningar och framträdanden med R.E.M., Marky Ramone, Big Star, The Disciplines och White Flag. På sätt och vis har jag faktiskt "bott" i Sverige i en månad.

1 - Studioexperiment

När jag var i Sverige på turné, kanske var det när White Flag spelade på Debaser 2002, träffade jag min kära gamla vän Melinda, vars band The Pusjkins jag hade producerat några år tidigare under en episk inspelningssession i Seattle, där hela bandet sov på min vind i tre veckor eller mer. Melinda sa att jag måste se hennes partner Jugglos studio, och så fort jag satte foten där visste jag att det var där jag skulle spela in mitt album. Studion var i grunden ett replokal för Weeping Willows, med ett inglasat kontrollrum, ett litet Trident-mixerbord - riktigt litet, men kraftfullt - och massor av instrument. Jag kom tillbaka dit 2003 och tillbringade en månad där, ofta med övernattningar i studion - den hade en dusch - och använde nätterna efter våra inspelningssessioner till att skriva nya låtar.

Jugglo (Jörgen Wall) var en fantastisk trummis. På den tiden hade han inte mycket erfarenhet av att spela in, men han körde på ändå och gjorde ett utmärkt jobb. Hans relativa oerfarenhet som ljudtekniker gjorde att varje ny upptäckt blev en källa till glädje för oss båda, och vi hittade lösningar som var rätt kreativa. Till exempel, när jag spelade in min låt Known Diamond, som jag valde att göra om till en pianoballad efter att fullbandsversionen inte kändes rätt, hade jag svårt att få till en bra tagning där både sång och piano satt som de skulle. Jag kunde inte arrangemanget utantill tillräckligt bra för att spela utan att sjunga. Om jag fokuserade på pianot blev sången lidande, och om jag fokuserade på sången tappade jag bort mig på tangenterna. Lösningen? Vi tog de stora gummimattorna vid studions entré, där man torkar av snö och slask, och la över pianot för att blockera min sångröst från mikrofonerna bakom pianot. Det funkade klockrent! Sedan kunde jag spela in sången separat. Jag är väldigt stolt över det arbete vi gjorde under den här sessionen, som blev grunden för mitt album Soft Commands från 2004.

2 - Skellefteå

År 1997 tillbringade jag en månad i Skellefteå – det rätt bisarrt för en amerikan att bo i denna arktiska "utpost" där solen kämpade för att hålla sig över horisonten i mer än 40 minuter om dagen. Soluppgången inträffade när förmiddagen nästan var över, och sedan blev det direkt solnedgång – den enorma röda solen gick och la sig igen som om den hade baksmälla. Jag lämnade knappt studion, som hade övernattningsmöjligheter. ´Jag hade lärt mig en del om inspelning då, omen det Det var mycket jag inte visste. Min okunskap gjorde att jag ibland gjorde saker "fel", vilket ibland resulterade i rätt coola grejer. Kjell Nästén, studions ägare, var både förbryllad och imponerad. Bandet var Backfish.

Jag slet som ett djur med mixningen och rev mitt hår i frustration. Eftersom jag inte hade så mycket erfarenhet jobbade jag längre och längre in på nätterna. En tidig morgon satt jag ihopsjunken över mixerbordet, och när jag stannade bandspelaren hörde jag en spöklik sång bakom mig – jag hoppade ur stolen av ren skräck! Det var bandet som överraskade mig med en julsång, alla klädda i vitt och med ljus i händerna. Jag var verkligen inte beredd på det, men jag dog inte.

Vid ett annat tillfälle under inspelningen åt vi middag hemma hos gitarristen och sångerskan Katherine. Det verkade som om hennes familj var rätt nervös över att ha en berömd utländsk dignitär i sitt hem. Jag gjorde mitt bästa för att få alla att slappna av – jag vet att jag inte är någon stor sak, men ibland får folk fel intryck. Hur som helst, det fanns en viss stel spänning i rummet, och Katherines mamma närmade sig bordet, något skakig, med en tung soppskål fylld med morotssoppa… som hon råkade hälla ut över min rygg – flera liter skållhet soppa! Jag borde ha åkt till sjukhuset – inte på grund av tredje gradens brännskador utan för att vi skrattade så hårt att vi knappt kunde andas. Spänningen var i alla fall bruten!

3 - Göteborg

- Jag minns några otroliga spelningar i Göteborg. Spelningen 1996 på Underground, där publiken var så tätt packad att det såg ut som en vedstapel. Spelningen på Pustervik med The Drowners, där publiken var så intensiv att de tryckte hela scenen fram och tillbaka som en paradvagn. Och så The Posies-spelningen nere vid hamnen, en av våra största i Sverige, med massor av grymma band på lineupen, inklusive Dungen som är ett av mina favoritband. Scenen vi stod på var enormt hög, och det var tusentals människor runt kajen. Det var episkt, såg ut som något ur Dune.

4 - Posies första Sverigebesök

- Ingen svensk Posies-historia är komplett om vi inte nämner Köket och en Bar. Det var vår allra första spelning i Sverige, en ledig kväll under vår turné med Teenage Fanclub i oktober 1993. Vi var Uppumpade efter sex månaders oavbrutet turnerande med Frosting on the Beater och hade blivit en totalt orädd och explosiv liveakt. Vi spelade på ett litet hak, och det har blivit en sån där legendarisk spelning – 50 personer var där, men frågar du runt i musikkretsar kommer du hitta 2 000 personer som påstår att de var där. Vi blåste bort stället, och flera svenska rockkungligheter var i publiken.

5 - Misslyckanden

- Men det fanns misslyckanden också – ska vi prata om Linköping 2000? På den turnén behövde Jon och jag supa oss redlösa bara för att stå ut med varandra. Vanligtvis balanserade vi det med en rejäl måltid. Men det här stället serverade oss en minimal vegansk måltid – typ några kex med tre majskorn. Det är ingen ursäkt, det är mitt ansvar, men när vi gick nedför trappan mot scenen såg allt redan ut som en spegelsal. Jag låg på scenen och bad publiken om kokain, det enda jag föreställa mig skulle få mig på fötter igen.

- Men på samma turné fanns också en magisk kväll på Södra Teatern – tre och en halv timme av ren skönhet, en kväll som vägde upp för alla missöden. Man kan inte vinna jämt, och ibland är det misslyckandena som bygger legenden. Lita aldrig på någon som alltid får allt rätt.

Ken Stringfellow kommer att få allt rätt först på Twang i Stockholm den 21 mars och sedan på Medley i Malmö den 22 mars.

2012 berättade Ken vad han lärt sig av sina samarbeten med Posies, R.E.M., Big Star och andra. Du hittar hans lärdomar här!