Comet Gain - Letters to Ordinary Outsiders

Tapete

BETYG: 4 av 6

Fråga inte vilket album i ordningen det är när brittiska kult-indiebandet Comet Gain är tillbaka efter sex år, eller hur många ändringar i laguppställningen som skett i den ständigt skiftande lineup där David Christian är en konstant intill långvariga medlemmar som Rachel Evans och Anne Laure Guillain och nykomlingar som Clienteles James Hornsey och inte minst producerande Sean Read, som tidigare utgjord ryggraden hos Dexys och Edwyn Collins.

Låtarna är David Christians påbyggda demos och hemmainspelningar, kompletterat med några nyskrivna låtar skivan till ära, och de är i stor utsträckning nostalgiskt tillbakablickande mot svunna ungdomsdagar. Danbury Road till exempel är en vemodig sång om en ungdomskamrat i Highgate, och hur miljöerna blir kvar där människan är mobil, medan Blur-ljudande Threads i detalj minns ungdomens mode (och hånfullt konstaterar att "now you're too fat to wear them"). Bland andra sentimentala ungdomsminnen behandlar Do You Remember hur man brukade skråla The Style Councils My Ever Changing Moods i gänget, och sedan skrålar de utförligt och mycket snyggt rader ur den låten. We Were Painterman går hela vägen tillbaka till tonårens första trevande försök att sätta ihop ett band, och möta hopplösa Julian Cope-wannabes på audition. Cope nämns också bland referenserna, liksom Robyn Hitchcock, och båda går att höra i lättpsykedeliska popdetaljer på flera ställen här.

David Christian sjunger med en oförställd rättframhet, och det bidrar till att den ärkebrittiska indiepopen i C86-traditionen blir nästan stiliserad - i synnerhet när trumpeterna kommer fram och låtarna får hela sin refräng som titel till exempel i If They Can't Find the Way Then There's No Way Out. Det är en måhända aning för utstuderat i försöken att vara excentriska med dåligt regisserad radioteaterdialog mellan låtarna, som en mix av Sham 69-That's Life, Dexys-Don't Stand Me Down och Mike Thecoolperson i The Young Ones. Men med Comet Gains goda humör och övertydliga indiepop är Letters to Ordinary Outsiders ävenså en skiva som muntrar upp och entuiasmerar.

Av Patrik Forshage

10 juni 2025

Skivrecension