Christian Kjellvander om nya albumet - låt för låt

Love of Another

- Jag hade varit ute och turnerat med Thåström hela vintern och spelat jättehög elgitarr med massa dist, och även om det var skitkul så kände jag att jag ville sitta och spela tyst nu. Efter Thåström-turnén i Sverige åkte jag, Svante och Pelle Andersson ut på en trioresa i Europa, i Spanien och Italien, och då spelade vi Love of Another som första extranummer. Vi prövade lite olika arr och uppbyggnad av den, men när vi skulle spela in kände jag att vi skulle falla tillbaka till enkelheten. Helt apatisk, nästan. Jag hade gjort en demo på den som var så. Det blev startskottet för skivan, det var då jag kände att nu har jag en låt som är bra. Nu kan jag börja bygga härifrån.

Ex voto betyder ju "från ett löfte", och det grundar sig här i själva fenomenet att gifta sig och att ge ett löfte till en annan person. Love of Another handlar om just det. Det var annorlunda att gifta sig en andra gången (med Frida Hyvönen, borgeligt i trädgården i Skåne, reds anm.). Dels vet man vad man gör, första gången hade man ingen aning. Vi är över fyrtio, vi har barn sedan tidigare. Efter löftet finns den tysta kärleken, som inte är "åh, vad jag älskar dig", blom, blom, blom, utan som är den underliggande kärleken i löftet. Om vi vill det så kan vi göra det här till en jävligt viktig plats att vara på i livet. Om man stannar i det och är i det så är det helande.

Hole in My Heart

- Mycket av den här skivan handlar om acceptans. "Ja, jag har ett hål. Det är okej. Jag kan ha det. Det är fine." Jag har haft någon annan slags idé tidigare, att jag behöver laga saker och att jag kommer att hitta svaret. Vid en viss ålder inser man i att man inte kommer att göra det, och att det är ok.

God Simple

Förstärkaren ger ett jordbrum, och Tobias Fröberg fegar ju aldrig för att låta sånt vara kvar i mixen. Med ambitionen att göra en tyst skiva blir det snyggt när bruset från förstärkaren läcker igenom. Ekoeffekten på rösten? Det är bara jag. Det är ingen ekoeffekt, det är rösten, halsen. Det är min lilla Willie-vinkning. Jag avgudar Willie Nelson som sångare. Ända från de tidiga grejerna, det är bara så här: hur är det möjligt? Han har det. Han är ju jazz. Han är "every note counts", och det har jag verkligen försökt ta med mig i mitt liv.

The View Is Watching

- Låten handlar om att ur en vår – vad som helst som spirar – födas in i sitt självsäkra jag. Jag ville att alla skulle spela intensivare mot slutet när riffet kommer, och då är det lätt att jag blir mer intensiv i rösten, nästan som att jag ropar: "Kom igen, kom igen!" Jag älskar när det blir så, och då försöker jag backa lite och ligga i det, låta det bubbla under mig.

Obsession

- Det är samma sorts acceptans som i Hole in my Heart. "I don't even want to be with the wild and free, even if they'll have me." En stor del av ens ungdom handlade ju om att hitta sitt sammanhang och bli accepterad. "De vill ha mig, okej – då är jag där." Nu är det mer "I wanna live quietly".

It Can Heal You If You Let It

- För mig tar den sitt ursprung i Bill Withers, Pops Staples eller Neil Youngs On the Beach-era. Det är tanke om acceptans, som i Hold My Heart. När den där refrängen kom en dag - åh gud vad skönt det var att landa i.

Ex Voto

- Den fick heta så för att den liksom binder ihop allting. Det är som ett löfte, ett offer. Jag ville att den skulle vara ett andrum. Efter allt som har sagts, all text, behövdes något utan ord. Det blir som ett slags meditation, en vila. Ofta säger de instrumentala spåren nästan mer än textlåtarna.

Reasonable Love

- Den är jag så glad för. Det är en refräng och ett texttema som jag har haft ganska länge, redan till förra skivan, men den fick ligga ett tag. Den var lite för bra för att stressa fram, så jag lät den ligga i två år, och sen kom verserna till mig. Det blev den sista låten jag gjorde till den här skivan, den sista skälvande dagen innan vi skulle spela in.

Deathrider

- Jag ville att det skulle låta som jag ibland önskar att PJ Harvey lät, och som hon faktiskt låter, särskilt på demosarna. Att det kommer in stämmor som är jättehöga, och sen något energiskt piano som är lite otajt, och så blir det ett temposkifte. Som gamla Nick Cave, Stooges, Elvis nästan. Att det skulle vara något sånt i den, men också organiskt, lite otajt och lite osäkert på något sätt.

- Vi körde från Porto till Valencia över dagen, en tretton timmar lång resa. Jag brukar ofta köra på turné, men nu körde Svante en timme eller två. Solen höll på att gå ned, och jag tittade ut över bergen och öknen. Allt bara stämmer. Så då skrev jag klart den texten. Den handlar om döden, och hur döden på något sätt har gett en liv. Det är så. Via den ser man ju också vad som är värt att leva för, vad som är värt att göra för att må bra, och vad som är värt att inte göra, framför allt.

Reasonable Love.

- Den är jag så glad för. Det är en refräng och ett texttema som jag har haft ganska länge, redan till förra skivan, men den fick ligga ett tag. Den var lite för bra för att stressa fram, så jag lät den ligga i två år, och sen kom verserna till mig. Det blev den sista låten jag gjorde till den här skivan, den sista skälvande dagen innan vi skulle spela in. 

Text: Patrik Forshage

Foto: Johan Bergmark

Den 1 november 2025

Intervju

Här hittar du Fokus Musiks stora intervju med Christian Kjellvander, här berättar han om sina personliga barytonfavoriter och här recenseras Ex Voto / The Silent Love.