Vandoliers - Life Behind Bars
Break Maiden/Border
BETYG: 4 av 6
Motreaktionen på de senaste decenniernas kamp för transrättigheter är intensiv och kraftfull i land efter land, och med strukturella försämringar följer kulturella. Från att ha varit utsatta för fördomar och påhopp ökar idag de fysiska attackerna (och omgivningens tysta acceptans med dessa) mot transpersoner.
Inom kulturlivet har det kanske funnits något andrum kvar, i jämförelse med områden som idrott och det militära, men inte i kulturlivets alla uttrycksformer, och inte överallt.
Att som sångare i ett punkigt countryband från Texas - en stat som i skrivande stund har 127 anti-translagar enligt Trans Legislation Tracker - komma ut som trans till exempel är inte en enkel process. Fråga Jenni Rose. Inför en spelning på ett bbq- och motorcykelhak utanför Knoxville för två år sedan hade Tennessees guvernör Bill Lee just förbjudit drag-uppträdanden i staten, och i protest klädde sig hela cowpunkband Vandoliers i klänning för spelningen. Det hade Jenni Rose aldrig offentligt gjort tidigare, och som queer-statement blev det viralt. Där började hon förstå vem hon var och vad som hade skavt så länge.
För ett år sedan hon gav upp vad hon beskriver som sin 36 år långa hemliga kamp med sig själv och kom ut först för familjen och sedan för det band som varit hennes andra familj i tio år, och Jenni Roses nyvunna identitet och lättnad präglar texterna på Vandaliers femte album. I Bible Belt ("I wish I was from somewhere else") får hon veta att hon kommer att brinna i helvetet, och titelspåret handlar om både bokstavliga galler i fängelset och bildliga mentala galler som låser in och håller tillbaka. I inledande Dead Canary sjunger hon om sin inre kamp med stor rättframhet i rader som "I was running from my shadow/Tried to hide it, but it followed".
Musikaliskt håller Vandoliers fast vid välgjord och engagerande countryrock, där punkattityden är påfallande i Jenni Roses och bandets sound och kaxighet, och den traditionella countryns grundläggande dimensioner finns till exempel i Travis Currys fiol och i en mäktig twanggitarr. Att Rhett Miller och Old 97's är Jenni Roses mentorer är tydligt, men här finns också utrymme för rockabilly i Thoughts and Prayers, om vapenlagstiftning (eller den amerikanska frånvaron av densamma) och för den skamusiken där Jenni en gång började i Jim's Barn, stället där "the hicks and the punks" står sida vid sida.
Av Patrik Forshage
Den 2 juli 2025