Neko Case - Morning Grey Midnight Green

Anti/Playground

BETYG: 5 av 6

Hon har prövat vårt tålamod genom att låta sju år passera sedan hennes föregående album, även om hon kastat åt oss smulor tillsammans med The New Pornographers och en självbiografi. När nu hennes nionde soloalbum föreligger tar det mindre än en låt innan bortavaron är förlåten. För redan i inledande Destination låter hon oss ta del av hela hennes spektra i en stor, känslostark och dramatisk popsång med alla hennes kvaliteter och dessutom ett nytt och utvecklat sätt att instrumentera och arrangera.

Sedan decennier är det etablerat att Neko Cases klingande klockrena röst tillhör de starkaste och mest personliga sångröster som finns, jämförbar enbart med Kirsty MacColls, och hennes lika glasklara melodier och starka budskap har gjort starkare avtryck för varje album. Hon låter sig inte längre klassificeras i ödesmättad country, powerpop eller klassisk gitarrindie, även om nyanser av allt det finns inkorporerat i Neko Cases nu mycket personliga uttryck. Wreck till exempel har popkvaliteter som är Abba-klingande men också avancerat flätade körarrangemang i sitt crescendo.

Det är just i arrangemangen som hennes stora utvecklingskliv har tagits sedan sist. De fingertoppskänsliga arren innebär ofta The PlainsSong Chamber Orchestras stora svepande men ändå luftiga orkestreringar med stråkar och blåsinstrument, särskilt elegant hanterat i Baby I'm Not (A Werewolf). Flera spår byter skepnad efterhand, till exempel Winchester Mansion of Sound som efter stort allvar rundas av som trallvänligt allsångsmaterial. Ekande ökentwang-gitarr som på hennes tidigaste album går att hitta från hennes samarbetspartner Paul Rigby i titelspåret, medan Louise inkorporerar en snygg jazzpiano och Tomboy Gold baseras på stötiga saxofoner.

Med sitt långsamma sväng och en golvklockas rytmiska tickande är Match-Lit en fin hälsning till hennes gamla samarbetspartner Dallas Good från the Sadies, men Neko Case backar inte heller från svåra ämnen, och för den som läst hennes självbiografi verkar både An Ice Age och kanske Oh, Neglect behandla hennes känslokalla mor.

Egenproducerat och inspelat i Neko Cases egen studio i Vermont är Morning Grey Midnight Green inte bara en musikalisk triumf utan också en kraftfull självständighetsmanifestation. Om vi inte vore så upptagna av att lyssna intensivt hade vi ställt oss och applåderat.

Av Patrik Forshage

Den 26 september 2025

Skivrecension