Jakob Hellman - Slutet gott
EMI
BETYG: 5 av 6
Inför Äntligen borta var den här anmälaren nervös. I dryga 20-årsåldern formulerade Jakob Hellman de ultimata popsanningarna för oss som var lika gamla och lika osäkert överdrivet smarta, och sångerna från Och stora havet kom att bli livslånga relationer som inte devalverades av halvdana uppföljare, hyfsade nya singlar eller nästan lika bra tredje-, fjärde- och femtealbum. Ostört och utan ifrågasättande levde den kvar som ett vitalt monument.
Så när Jakob Hellman meddelade sin återkomst 31 år senare var inte förväntningarna odelat positiva. Tänk om det skulle visa sig vara bara en blek uppföljare? Eller ett experimentlystet avsteg in i någon helt annan genre? Jag var lite rädd att han skulle spela nåt som inte låter bra.
Men Äntligen borta var inget av det befarade, och ganska nära det man knappt hade vågat drömma om. I många delar var det en klar utvecklingspunkt i den linje som Och stora havet hade siktat, och Jakob Hellmans hantverk och särart var intakt och hade mognat och utvecklats. Några udda infall störde fokus en aning, men nervositeten hos undertecknad var obefogad. Det fanns en fortsättning på relationen med Jakob Hellmans musik, hur otroligt det än hade verkat.
Slutet gott är nästa steg, och inga av de trevande drag som ändå skymtade här och där på Äntligen borta finns kvar. Det här en artist som har tillit till sig själv och sin förmåga, och som vågar behålla spolingens nyfikenhet och upptäckarglädje i den vuxne mannens stabilitet och ansvarstagande. Faktum är att Slutet gott är allt det man önskade att Och stora havet skulle växa upp till.
Mycket här kretsar kring just uppväxandet, men nu ur den frisinnat välmenande och kärleksfulle förälderns perspektiv. Du har allting kvar är en kärleksförklaring till Jakob Hellmans äldsta son, delvis skriven för 15 år sedan och först framförd på sonens dop. Mitt emellan hur David Bowie riktade sig till sin förstfödde i Kooks och hur Beppe Wolgers visade sitt barn omvärlden i barnboken Doj-Doj vill Jakob Hellman berätta om livet och allt det stora och lilla "utanför ditt fönster / innanför ditt skinn" som ligger framför sonen. Även om informationen inte är särskilt specifik är det å ena sidan tydligt att möjligheterna är oändliga, och samtidigt via ett förfluget psalmrcitat från Tryggare kan ingen vara att perioden där allt är öppet och inget är skrivet är kort.
Även fina Du får inte va oförsiktig är en förälders råd för "när du är långt borta / och rätt så långt från mor och far". Den är ömsint och spontan som en självklar och intim förstatagning med bara akustisk gitarr och piano bakom Hellmans innerliga sång, småskratt och dova hummanden, och råden som måhända delvis grundar sig i egna erfarenheter summeras till slut i samma tillitsfulla anda till att "du får inte va oförsiktig, men annars får du göra vad du vill".
Med Jakob Hellmans säregna frasering och andning blir alla sånger speciella, och med eleganta detaljer som Om du tar din cykels ansats i storslagna Brill Building-klanger trots att det egentligen är en fin akustisk popsång ger den förutsättningar att bli en av Hellmans klassiker. Det gäller singeln Drömmare i ännu högre grad. Det är en sång som Jakob Hellman brottats med och lagt på vänt i många år, men här har han med varm hand lagt den i Lalehs trygga produktionshand och fått tillbaka något som han inte har styrt eller format. I det låter han avslappnad och nöjd intill Laleh i det jublande och storslaget växande crescendot över mullrande pukor, och det gör han rätt i, för Drömmare är hans största potentiella radiohit sedan Vara vänner.
Till synes trivialt vänliga popsånger som Titta på dom andra har bottnar att utforska och tolka i omnämnanden av både förbön och en åldrad far, och på andra håll kastar ordkonstnären Hellman in en halv Cornelis-fras i förbifarten.
På samma sätt är det med Erik Zetterwall och Jonatan Lundbergs produktion, som låter som en klassisk EMI-produktion från labelns svenska glansdagar, grundad i Jakob Hellmans ursprungliga gitarrpop men här slipad och ansad i instrumentering och inte minst välputsad bakgrundssång,
Det är en rät utveckling från Och stora havet med texter som är lika angelägna som då, men oftare ur ett till synes trygg 60-åringsperspektiv och med samma mognad både i låtskrivande och produktion. Det finns Ingen anledning till nervositet.
Av Patrik Forshage
Den 30 september 2025
Skivrecension
Missa inte Fokus Musiks stora intervju med Jakob Hellman på lördag den 4 oktober.