Bobby Conn - Bobby’s Place

Tapete/Border

BETYG: 5 av 6

Hur många separata teman kan rymmas på ett album? Enligt Chicagoprovokatören Bobby Conn uppenbarligen åtminstone tre, ett övergripande och sedan minst ett per skivsida. Till att börja med är Bobby's Place en skiva av dissociativ identitetsstörning, eller populärt dubbel personlighet. 

På ena sidan av vinylskivan sitter Bobby Conn i en tält och utforskar universum genom tre långa intrumentala stycken med synthar och trummaskiner tillsammans med träblås och slagverk. Ibland finns där nästan techno-antydningar, ibland är det stora musiksjok som rör sig mellan det psykedeliska och det ambienta, och där finns hissmuzak, förvrängda röster och spännande suggestivt driv inte så långt från Byrne&Enos samarbeten för 40 år sedan. Schofrent är bara förnamnet, och då har vi bara talat om skivans ena halva och tema. 

För andra sidan av skivan är något helt annat. Det är sex arty glamrocklåtar, allihop lika distinkta som smarta, och på ett eget gemensamt tema helt utan koppling till skivans andra halva. De är tänkta som sex avsnitt ur en 70-talssitcom med titeln Bobby's Place, där Bobby Conn i varje avsnitt startar en affärsverksamhet tillsammans med ett antal dockor, en nagelsalong, en bilverkstad, en revisionsfirma eller en restaurang, som i slutet på varje låt/avsnitt går i konkurs. Titelspåret är en underbart munter temamelodi, och sedan gör han Mud-, Sparks- och Cockney Rebel-parafraser som överträffar till och med vad Felt/Go-Cart Mozart-Lawrence åstadkommer i samma udda subgenre. Särskilt kul är Nostalgia med ärkefånig barnprogramsdialog i duett med Monica BouBou.

Den mer instrumentala skivhalvan är spännande och engagerande. Glamrockhalvan är fantastiskt underhållande och rent strålande. Vad de har för gemensam nämnare utöver sin upphovsman är mycket oklart.

Av Patrik Forshage

Den 15 augusti 2025

Skivrecension