Dark Sven - Vi ville se ett norrsken

Damdidam

BETYG: 4 av 6

Bli inte lurad av hans namn. Dark Sven är varken diaboliskt eller någon inhemsk variant av till exempel Mark Lanegans mörka sida Dark Mark. Som längst kan man sträcka sig till att påstå att han är ganska melankolisk i sin musik och i sina vemodiga texter.

Hans fina popvisor är elegant producerad indie av lite kufisk karaktär. Det kan ibland innebära omedelbar upptempoindie med gitarrer och synthar som i Samlat på drömmar, eller flyhänt drömsk pop i Passgångssång, där han opåkallat och plötsligt smyger in textrader som "Öppna din dörr, säg att du vill ha mig här". I sin snygga pop kan Dark Sven (Henrik Möller i det civila) kombinera svepande elektronik med vinglig melodica, och han lånar in detaljer ur modern r'n'b i Nya dagar -25 och varm sologitarr i den dova electronican i Påminn mig.

Hans vardagsrealism är så drömsk att den ibland framstår ibland som fritt associerande. Den är allt annat än kreddig och fångar en tillvaro med nyhetsmorgon på TV, vägmaskiner från gatukontoret, Kalmar bibliotek och förstås drömmen om att titta på norrsken. 

En del av albumet utspelar sig i den påhittade kommunen Eninge backar. Där hälsas i Det här är Gunnel en hemvändande hackkyckling välkommen tillbaka till det lilla samhället av sin bully från skoltiden, numera kommunstyrelseordförande (?) som vänligt pekar ut minnesvärda platser att återse. "Här är muren där vi slog / dig gul och blå tills du fick nog / sen hjälpte jag dig upp och du sa tack"

Starkast är mötet med en lokal kommunanställd i Boka möten, Ruben, en ömsint och vänligt vemodig sång ur tjänstemannens perspektiv. Han fyller i blanketter och bokar möten bättre än någon annan, och ger sig ut på viltjakt eller jobbar med sommarstugan, och han är en bekantskap att vårda och återvända till.

Av Patrik Forshage

12 juni 2025

Skivrecension