Svart Katt - Tills ingen längre minns

Adrian

BETYG: 4 av 6

Tempot och den kompakta attacken hos Svart Katt är fortfarande punk i Ramones anda, och som hos urfäderna finns hos Svart Katt också en ständigt närvarande popnerv som liksom närsomhelst skulle kunna ha brutit ut i stämsång men mycket sällan gör. 

Kanske är det där ständigt närvarande vemodet också ett gemensamt drag, där det hörs i Johan Landin pessimistiska tonfall och inte minst i den underliggande känslan av att vara övergiven och kvarlämnad eller till och med kvarglömd. Litenhet och förgänglighet är påfallande i musikaliska stämningar och i texter som Bara va här en stund, även om det också finns exempel på trygghet i det väldigt lilla och nära i till exempel Låt det få va så här.

Soundet är stort och rymligt som det anstår ett album som till skillnad från senast är studioinspelat och producerat av en extern kraft i form av Martin "Konie" Ehrencrona. Att Svart Katt i samband med det släppt in både en klarinett och visserligen distad klaviatur är inget som påverkar varken intensitet eller sound. Tack och lov.

Av Patrik Forshage

Den 22 augusti 2025

Skivrecension