Jah Wobble - Dub, Volume 1

Dimple Discs

BETYG: 4 av 6

På sitt första dubalbum både spelar och bestämmer Jah Wobble precis allt själv. Det ger möjlighet till en skiva som bottnar i traditionen och samtidigt tar sig precis vilka friheter den vill. 

Jah Wobble hänvisar tillbaka till de mest uppenbara förebilderna Lee 'Scratch' Perry och King Tubby, och utforskar utförligt deras teknik av ekon och reverb där trummor och bas är kraftigt reducerade, och pianot bara två ekande ackord. Men han tillåter sig också att leka långt utanför deras givna ramar. Det digitala blåset är ofta melodibärande, och drar vid flera tillfällen - inte minst i Dub in the East - i den sortens orientaliska riktningar som Jah Wobble utforskat sedan tidigt 1980-tal i Invaders of the Heart.

Mellanösternrytmerna hörs också i Existential Dub intill snygg wackawackagitarr och dramatisk orkestrering, medan Tragic Slavic Dub helt logiskt rymmer både en djupt sorgsen balkanfiol och dramatiskt thrillersoundtrack-blås. 

Så fortsätter han att kombinera tradition och normbrott, i Tyson Dub Remix å ena sidan med en regelrätt melodica och å andra med regelvidriga elektroniska effekter, och i inledningsspåret bryter han mot genres bärande grundprincip och lastar på mer rytminstrument än vad som behövs, istället för tvärtom. I mjuka Lovers Rock Dub finns till och med vokala inslag, visserligen bara någon enstaka kärleksförklaring som sedan förvrängs i olika riktningar. 

Old Jewish East End Of London Dub har en av skivans mest minnesvärda melodier, givetvis i basgången, och även om man imponeras av hans bredd är det givetviws basspelet som är det centrala här. Jah Wobble ger utrymme åt såväl bandlös jazzbas som kontrabas, och Existential Dub ger rysningar när hans basspel låter så där nästan lealöst slappt som i Public Image Ltd. Det vill vi höra mer av, och Jah Wobble meddelar tjänstvilligt att en andra volym strax är klar att släppas.

Av Patrik Forshage

Den 9 juli 2025

Skivrecension