Twice A Man lyssnar på naturen

Twice A Man är tillbaka med ett av sina mest politiska album. Men det handlar inte om slagord, utan om att lyssna på skogens språk som motstånd mot klimatkris och auktoritära regimer. Dan Söderqvist, Karl Gasleben och Jocke Söderqvist berättar om konstnärlig utveckling och inre riktning, och om musiken som ett sätt att höra världen andas.

I en tid innan algoritmer hade blivit var mans egendom bildade Dan Söderqvist och Karl Gasleben det till stora delar synthbaserade Cosmic Overdose, som första band i Norden med en sådan inriktning. Med sina moderna dadaistiska texter, sin experimentlusta och effektiva elektronikanvändning fann de sig väl tillrätta på den svenska punk- och postpunkscenen, trots att deras influenser snarare härstammade från kraut, från Enos och Bowies Berlinår och från Wires suggestiva avantgardepostpunk. 1981 blev de Twice A Man, bytte till det engelska språket, och påbörjade en utveckling av sitt uttryck som fortfarande pågår 50 år efter att de påbörjade sitt gemensamma arbete.

Den här skribenten hann se Cosmic Overdose flera gånger, och sedan uruppförandet av The Sound of A Goat In A Room på Kolingsborg i Stockholm 1981. Redan då hade Twice A Man börjat förflytta sitt fokus från det absurdistiska till det ekologiskt medvetna och naturlyriska landskap, och det har präglat en stor del av bandets fortsatta uttryck. Nu är de aktuella med sitt tjugoförsta album, The Coloured Breeze Is A New Dimension, ett verk som knyter an till bandets historia och olika kontexter, och som samtidigt är akut samtida.

– Vi söker hela tiden efter nya uttryck, säger Dan Söderqvist. Men det går i spiraler. Man kommer tillbaka till vissa punkter, men ser dem med nya ögon. Den psykedeliska dimensionen till exempel har alltid funnits där, men den har kanske blivit tydligare nu.

– Min ambition är att varje platta ska vara ett nytt Twice A Man-album, fast bättre och lite annorlunda, fyller Jocke Söderqvist i. Det handlar om frihet, att vi tillåter låtarna att andas. De behöver inte ha så tydliga ramar. De får vara längre, får växa. Vi har suttit i studion och känt att det inte behövs några större ingrepp vi låter det vara som det är. Mycket av hur plattan blev till kom ur de där ögonblicken där vi tillät oss själva att vara i nuet.

Dan beskriver det som att bandets identitet blivit så stark att det närmast är som ett självspelande piano. Nya influenser sipprar in hela tiden, men snarare undermedvetet än i form av nya medvetna riktlinjer. Samtidigt finns alltid en pågående diskussion om vad man vill med musiken.

– Ska nästa platta vara mer militant? Mer flummig? Det finns alltid en riktning. Vi har ganska klara teman vi jobbar med, även om processen är långsam, förklarar Dan Söderqvist.

Twice A Man är överens om att processen numera är inåtvänd snarare än utåtriktad. Inspiration kommer inte längre från musikaliska kollegor i första hand, utan från inre behov och från diskussioner om världen.

– Vi pratar alltid om omvärlden, säger Karl Gasleben. Om krig, om klimatet. Och det sipprar in. Men det handlar inte om att vi sätter oss ner och tänker: nu ska vi göra en platta om detta. Det kommer organiskt. Ofta börjar vi med ett frö, en bild, ett ljud, en textrad, och så växer det därifrån.

Just det visuella får stort utrymme i bokutgåvan av det nya albumet. Texter, bilder och grafik skapar en fördjupad dimension av upplevelsen. En del av de bilder som används bygger på projektioner som skapades till en föreställning på Dramaten redan 2006.

– Vi har också influerats av ett projekt jag gjorde med barn i Halland om trädens kommunikation, berättar Dan. Det handlade om underjordiska nätverk, svampar, hur träd pratar med varandra. Den idén har på något sätt letat sig in i albumet.

– Jag tycker att den här plattan är väldigt politisk, fortsätter Dan. Men det är en helhet. Den är formad av våra erfarenheter, vår historia och av omvärlden. Vi växte upp under kalla kriget, vi såg miljörörelsen formas, vi har följt den politiska utvecklingen. Allt det där finns i musiken. Det är en form av motstånd att söka det djupa i naturen. Att lyssna på trädens budskap när världen faller isär.

Twice A Man har genomlevt årtionden där det ibland varit fult med gitarrer och ibland med synthar, och de är bestämda i sitt avfärdande av idén att det skulle finnas en paradox i att skildra ekologiska processer med digitala och elektroniska verktyg.

– För oss handlar det aldrig om maskinerna, säger Karl. Det är bara verktyg, det är uttrycket som räknas. Jag minns en gång någon skällde på mig för att jag spelade med ett MIDI-keyboard på scenen. Men det lät ju precis som det skulle.

– Vi samplade ljudet av stenar utanför min trappa på nya albumet, fortsätter han. Det är i högsta grad organiska ljud, men de behandlat digitalt. Det spelar ingen roll var ljudet kommer ifrån. Det är idén som är viktig.

– Vi skulle kunna göra musik med en hög pinnar, säger Jocke. Det handlar inte om redskapen, det handlar om att uttrycka något.

Twice A Man har alltid rört sig mellan det rytmiska och det ambienta, mellan pop och friare ljudstrukturer. På The Coloured Breeze Is A New Dimension smälter de två världarna samman mer organiskt än någonsin. Låtar kan börja i ett luftigt, drömskt rum för att sedan få ett rytmiskt, konfrontativt driv innan det vänder tillbaka igen. Det är inte längre fråga om motsättningar, utan om ett enda spektrum.

Bandet har inte spelat live på nästan tio år, och det beror på att det varit svårt att hitta rätt sammanhang. För festivaler har de en lite för komplex utrustning, och när de velat utveckla sina mer ambitiösa verk har publiken svikit.

– När vi lämnade det där mer poppiga, syntiga uttrycket och blev mer ambienta med teatermusik och sånt förlorade vi ganska mycket publik, förklarar Dan. Det är inte direkt något framgångsrecept att göra den typen av musik. Då kommer kanske tjugo, trettio personer. Det är inte direkt ett framgångsrecept.

I Sverige har de en större publik, men för att motivera Twice A Man att spela live krävs rätt sammanhang.

– Vi vill göra något nytt, säger Dan. Det måste vara något extra för att vi ska göra det igen. Något som verkligen känns meningsfullt. Då måste vi också leverera något nytt.

Under tiden fortsätter Twice A Man skapa ny musik, och nästa album är redan påbörjat.

– Det är lätt att bli förvirrad, skrattar Karl. Men vi jobbar hela tiden. Något nytt kommer. Det gör det alltid.

The Coloured Breeze Is A New Dimension finns ute nu. Du hittar Fokus Musiks recension här, och videon till Trembling Forest finns här.

Är du sedan riktigt fanatisk finns en liverecension av Cosmic Overdose från dä att läsa här. 

Av Patrik Forshage

3 juli 2025

Intervju