The Minus 5 - Oar On, Penelope!
Yep Roc/Border
Betyg: 4 av 6
Hur länge kan ett hobbyprojekt fortsätta hävda sin hobbystatus? Går det att fortsätta upprätthålla bilden av att det är en bisyssla och inget annat, oberoende av kontinuitet och kvalitet, och i synnerhet när huvudpersonernas respektive huvudsysselsättningar upphört för länge sedan?
Ett sätt för Scott McCaughey (Young Fresh Fellows, bland mycket annat) och Peter Buck (R.E.M., bland minst lika mycket annat) att upprätthålla the Minus 5:s hobbystatus är genom att låta övriga medverkande komma och gå efter behag. Just nu och här är till exempel Debbi Peterson från The Bangles en av medlemmarna, och de möjligheter som det innebär till bättre bakgrundssång än någonsin förr är The Minus 5 inte sena att utnyttja. Hon sjunger fin duett med Scott McCaughey i lätt vemodiga Last Hotel dessutom, och både Patterson Hood från Drive-By Truckers och Spencer Tweedy bidrar entusiastiskt på ett par spår var.
Ett annat sätt att bibehålla hobbystatus är att inte tänka efter så mycket, utan spela in snabbt och spontant så som det kommer sig. Med legendariska Ed Stasium i producentrollen (Ramones, Replacements, Long Ryders för att nämna tre i sammanhanget relevanta meriter) låter det hursomhelst fokuserat, konsekvent och tufft. Den här gången blir det klassiskt fuzz med Nuggets-garagerock som den lät i i USA i mitten och slutet av 1960-talet (och i Solna knappt 15 år senare). Det dominerar i till exempel The Garden of Arden, Blow in My Bag och Death of the Bludgeoner, medan både i intensivpopiga Burgundi Suit och Let the Rope Hold, Cassie Lee har en orgelintensitet som The Nomads under Stubben-eran varit stolta över.
Ibland får alltså deras lekfulla garagerock popigare refränger, som i Words & Birds i skärningspunkten mellan garagerock och powerpop och I Don't Want to Hate Anything löst hållet till The Kinks-receptet Lägg till det en avslutande strålande lättpsychedelisk dänga som Scott McCaugheys gamla arbetsgivare Robyn Hitchcock kunnat ligga bakom We Shall Not Be Released, och konstatera att The Minus 5 fortsätter vara ett lika opretentiöst som fantastiskt tidsfördriv för alla inblandade, musiker och publik.
Av Patrik Forshage
3 juni 2025
Skivrecension