Under fyra säsonger mellan 2007 och 2011 var det amerikanska Nickelodeon-barnshowen Yo Gabba Gabba inte bara de yngstas favoritprogram. Lite äldre hipsters lockades kanske inte i första hand av dockfigurerna som lockade, utan den ständiga strömmen av den samtida musikscenens alla viktiga artister som stod i kö för att sjunga underfundigt vänliga gooddaysunshine-sånger med programmets dockor.
Där trängdes The Roots, Killers, MGMT, George Clinton, Money Mark, Biz Markie, och givetvis Devo, vars Mark Mothersbaugh är den musikaliska hjärnan bakom konceptet. Till och med svenska I’m from Barcelona och Peter, Bjorn & John syntes i showen, och när den gick i graven var det i sanning en förlust av gigantiska proportioner, för barn, för hipsters och för indiescenen.
Men i augusti 2024 är serien tillbaka, nu på Apple+, och mer än att ändelsen -Land tillfogats titeln är inget förändrat. Fortfarande är dockorna Muno, Foofa, Brobee, Toodee och Plex huvudpersonerna, och som under seriens storhetstid rymmer varje avsnitt en musikalisk gäst av rang. Även nu lägger alla gäster bort sina eventuella pretentioner för ett direkt och rättframt tilltal, utan att för den skull kompromissa med sina respektive musikaliska uttryck.
I Sverige har Bröderna Lindgren med sitt uppbåd gästsångare visat att det är ett framgångsrecept. Barn vill inte ha smurfhits, barn vill ha sånger och musiker som tar barn på allvar både i musik och i texter. Aldrig underskattande men gärna infantilt, aldrig korkat men gärna fånigt.
”Time to get silly”, sjunger Lucius, och det hade kunnat vara en programförklaring som samtliga medverkande skriver under på. Kurt Vile utnämner till och med sig själv till King Silly (”First you gotta WANT to be silly”). Lika kul, men mindre explicit fåniga, är The Linda Lindas på ett strålande humör, liksom japanska MIYAVI som påminner om hur viktigt det är att dricka vatten med powerpopslammer i punktempo. Reggie Watts och mer överraskande Big Daddy Kane lägger bort all attityd för att lära dockorna och tittarna att human-beatboxa i det återkommande inslaget The Beat of the Day.
Att så gott som alla låtar är runt 90-sekundersstrecket i längd är inte alls en nackdel, tvärtom innebär det att Thundercat löjligt svängiga soulhit The Orange Cat’s Special Time Outdoor ger mäktig mersmak. Detsamma gäller Anderson. Paak som gör fet funk som berättar hur vi hänger ihop allihop, människor, djur och växter, liksom Ty Segall som falsett-groovy påminner om att även djuren blir trötta och vill sova.
Det här är sensommarens bästa humörhöjare, och vare sig du har något litet barn att använda som alibi eller inte mår du bra både av att bänka dig framför seriens 10 avsnitt och ännu mer att lyssna på soundtracket. Yo Gabba GabbaLand! Dags att vara fånig, igen!
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
