Som vi älskade folktronica – en genrebenämning som skapad just för Tunng – för 20 år sedan. Den gav oss det bästa av två lågmälda världar – den stilla och vänligt behagliga quiet-is-the-new-loud-akustiska vispopen och den hypermoderna hemmasnickrade klick-och-knaster-elektronican.
Och vet du vad, när Sam Genders och Mike Lindsays Tunng firar 20-årsjubileum är det bara att konstatera att de har valt rätt albumtitel. För när de firar genom att medvetet söka sig tillbaka till mer rudimentära uttryck är det fortfarande lika lätt att bli förälskad i deras musik.
I Snails hörs jazzigt träblås, lika återhållsamt som Tunngs vanliga beståndsdelar, och en mer omfattande stilig jazzsampling finns i Drifting Memory Station. Becky Jacobs sjunger fint på flera sånger, och möjligen finns här också några fler markerade beats än förr. Men i det allra mesta har din ungdomskärlek inte förändrats alls, och är fortfarande lika älskvärd.
