För tio år sedan besjöng Josh Rouse Nebraska med största allvar och djupaste känslor, och det var allt som behövdes för att det skulle klicka mellan oss. Det är väl någon slags fetischism, antar jag. Så när Tom Freund nämner Wyoming med samma passion drabbas jag åter – det händer inte alltför ofta – av den lycka det innebär att möta en ny bekantskap som har allt det där som bäddar för en djup och långvarig vänskap.
Singersongwritern Tom Freund har inte bara en Randy Newmansk underfundighet och en självklart sympatisk röst. Han har också en näve omedelbara och stundtals småjazziga popsånger på nästan Dan Penn-nivå, till att börja med det elpianomättade titelspåret. Ring mig när du kunnat ta dig förbi den, om några veckor, så pratar vi vidare om saken.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
