Så var det dags att hylla Hank Williams. Inte en dag för tidigt, kan tyckas, men sedan minns vi hur hyllningsplattor brukar låta. Och just Hank Williams låtskatt är förstås helig, och kräver varsamhet och passion från var och en som tar sig an den. Charlie Rich och George Jones har lyckats, men andra har gått på pumpen rejält. Minns bara The Thes Hanky Panky, och rys. Artistuppbådet på Timeless är imponerande. Men inte alla uppnår den kvalitet som man hade kunnat förvänta sig.
Allra bäst är Bob Dylans I Can’t Get You Off of My Mind, ett logiskt komplement till hans senaste retroskiva. Tom Petty, som snor åt sig Hank Williams största diamant You’re Gonna Change (Or I’m Gonna Leave), skämmer inte ut sig alls. Det gör däremot Keith Richards som fan inte träffar en enda ton rätt men ändå är så perfekt som Hank Williams-trubadur. Annars är kvinnliga uttolkare som Sheryl Crow och Lucinda Williams mest spännade i sitt sätt att ta sig an countrylegendens material. Men Emmylou Harris väljer Mark Knopfler som samarbetspartner, och med honom hängande i kjolarna låter hon som vilken kommunal sångpedagog som helst.
Hank Williams III skulle förstås inte ha fått rum på den här skivan om det inte vore för genbanken. Nu rymmer inte den farfars känsla, men det försöker sonsonen ta igen med entusiasm och jävlar anamma och en överdriven Texasdialekt som nästan når parodiska höjder. Varenda musikälskare med någon av de medverkande som idol och samlarobjekt kommer att köpa Timeless, och ingen behöver bli besviken på låtmaterialet eller artistuppbådet. Men om det är Hank Williams du är ute efter – spara dina pengar ett tag till och köp 10CD-boxen The Complete Hank Williams istället. Den är du värd.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
