Upper Class/Dotshop.com
Enmansbandet The Russian Futurists psych-pop må vara lågbudget, men Matthew Hart har ansträngt sig hårt för att få skapa illusionen av att hans tredje skiva är inspelad i stora hallar med marmorgolv och djupröda tunga sammetsdraperier. Den symfoniska och ambitiösa popen, utklädd som skulle den på maskeradbal tillsammans med Postal Service och Flaming Lips, gömmer sig bakom stora synthsjok, tunga rytmer och någon gång svulstiga stråkarrangemang.
Där bakom ekar Matthew Harts röst i många lager, men även om det är storslaget och svepande placerar gärna The Russian Futurists in telefonröster och julbjällror för att inte för en sekund glömma sina lo-fi-rötter. Fantastiska låttitlar som Paul Simon är svåra att leva upp till, men The Russian Futurists lätt skeva indiepoplåtar fixar det enkelt, och därmed är det bara att räkna in dem i toppskiktet bland den snabbt växande skaran nödvändiga kanadensiska band.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
