Få altcountryband har så konsekvent skildrat livet i den amerikanska söderns rännstenar som Rhett Miller. På tio album under 20 år (och några soloalbum dessutom) – eller Longer Than You’ve Been Alive som de konstaterar redan inledningsvis – har hans band högljutt men inte alls missnöjt skildrat ett hårt arbetande Texasbands med- och framförallt motgångar.
På bandets svettigaste och bästa album på mycket länge konstaterar Rhett Miller att ”I am the most messed-up motherfucker in this town”. I rättframt röjiga låtar som Let’s Get Drunk and Get It On och This Is the Ballad (nej, det är det inte alls) lovsjunger han med gott om starka ord sedan rock’n’roll, turnerande, väldigt tillfälliga relationer och mest av allt rye whiskey. Men klicheerna blir aldrig störande, och Tommy Stinsons gästinhopp förstärker känslan av att The Old 97’s är den felande länken mellan The Replacements och Uncle Tupelo.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
