Lyssna inte slarvigt på amerikanska Sugar Candy Mountain. Det är först vid intensiva lyssningar på hög ljudvolym som de psykedeliska svävande gitarrerna tydligt träder fram ur det hypnotiska groove som bandet frammanar. Det är då melodiska jangelgitarrer får utrymme. Det är då ljudmässigt sönderfall och fragmentarisering i någon slags psychdub vidgar medvetandet snarare än att fungera som ljudtapet. Det är också på högre volymer som Ash Reiters och Will Halseys röster får auktoritet och skärpa istället för att framstå som vag och opersonlig. På hög volym blir Sugar Candy Mountain ett band som förtjänar sin plats intill kollegor som Tame Impala och Dungen.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
