På senare år har Jay Farrar hamnat rejält i skuggan av sin gamla Uncle Tupelo-kollega Jeff Tweedy. Det beror sannolikt på att Farrars Son Volt sticker ut mindre med sin konventionellt klingande The Byrds-countrypop än vad äventyrligheterna och nyskapandet i Tweedys Wilco och andra aktiviteter.
Det kan nämligen inte handla det minsta om kvaliteten på sånger, för de protestsånger Farrar skrivit här är på samma höga nivå som till exempel The Jayhawks sena mästerverk Rainy Day Music. Avslutande The Symbol är ett empatiskt inlägg i den amerikanska invandringsdebatten som det är lätt att sympatisera med, och överhuvudtaget är det synnerligen välskrivet, välsjunget och välspelat. Men det överraskar aldrig, det griper inte tag eller skakar om på det där sättet som Wilco brukar göra.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
