Inledningen på Mean Love är rent överväldigande. Först How We Be med tung groove, tvärflöjt, dagsaktuell elektronik och påfallande William Onyeabor-påverkan, och sedan samma influenser tillsammans med alert blås och än mer tydligt rotat i Sudan på New Name. Därefter Yacha, som utöver de centrala beståndsdelarna så långt dessutom förmedlar blaxploitation-suggestioner. En starkare albumöppning hittar du inte under 2014. Att önska sig samma skyhöga standard tvärsigenom vore kanske förmätet och i sin ambition att skapa ”sant universell” musik trampar Ahmed Gallab snett på några ställen. Men efter några svackor hittar han rätt med låtar som Hold Tight, Galley Boys, och den gripande Son.
Sinkanes medryckande kombination av musik från olika delar av världen med samtida hipness motsvarar det som David Byrne och Damon Albarn envist eftersträvat under åren, och med Mean Love svingar sig Sinkane ledigt upp till samma nivå som dem.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
