Waylon Jennings son tar upp kampen mot den slickade Nashville-countryn, och tar i med manifest och slagord som borde skrämma George Strait och LeAnn Rimes från södern. Tanken är god, liksom kraftfulla låtstatement som 4th of July och fina Southern Comfort, trots sina parodiskt förutsägbara titlar.
Med sådan sydstatsgungande rebellrock med kopplingar till Georgia Satellites eller ända tillbaka till Lynyrd Skynyrd, med låtlån från Neil Young, med namndroppande av alla gamla outlaws, och till och med med en introduktion från George Jones himself skulle han mycket väl kunnat bli den som sätter tillbaka O-et i countryn.
Om inte en hel drös musiker med fler idéer och större bredd redan hade gjort det, ända från Bakersfield-vågen med Lyle Lovett och Dwight Yoakam, via Uncle Tupelos och Mekons cowpunk till Lambchops countrysoul. Och om inte Shooter Jennings hade varit en utpräglad ett-trick-ponny, som med jämna mellanrum faller ner i gropar av smörballaderi (den som gräver en grop åt andra) eller Guns’n’Roses-riffande.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
