Som alltid när Thomas Öberg är i farten måste du först ta ställning till om du kan fördra intensivt nonsensskojande på bred sydlig dialekt. Testa dig själv i Nöjesguidens apokalyps-test, med en enda avgörande fråga;
Ta ställning till begreppet ”Peter Wahlbeck”. Han är
a) ju kul
b) åh så enerverande
c) båda delarna.
Har du svarat flest 1) är du antingen dum, döv eller hallänning. Eller alltihop. Har du svarat flest x) är du antingen folkpartist, tävlande i Idol eller intellektuell. Eller alltihop. Har du svarat flest c) är du säkert även förtjust i både Bob Hund och Bergman Rock, och då är steget inte långt till Sci-Fi Skåne. De tre banden har Thomas Öberg och Jonas Jonasson gemensamt, liksom magister Marcus Törncrantz, som inte hörs här men som dj är fullvärdig livemedlem i Sci-Fi Skåne.
Men även om det finns fler beröringspunkter – Känslan av att jorden krymper växer är en klassisk Öberg-titel, och det är svårt att förstå varför det mycket starka titelspåret passar bättre här än i, säg, en Bob Hund-kontext – så finns det också tydliga avgränsningar.
Den viktigaste är att Sci-Fi Skåne till skillnad från de andra är ett synthband. Kanske inte ett så genuint synthband alltid, såväl electronicajazz som tyngre repetitiva rytmer präglas mer av storögd nyfikenhet än av intensiv övertygelse, men ändå. Den muntra bagatellen och Canned Heat-tolkningen Jag har aldrig bott vid en landsväg gick inte att nonchalera som singel i våras, och samma omedelbarhet finns hos bitska Hyresgästen, som är en Morriconesk synthdub om grannsämja och tvättstugekonflikter.
För den som ändå tvekar över om Thomas Öberg verkligen är svensk rocks bästa lyriker räcker det med att höra hur han i den snälla Suicide-varianten Vi kommer försent till bluesen lyckas kombinera Snoop (”Du är vodka, jag är juicen”) med röda stugor och gula undulater. Det är obegripligt. Det är stor poesi.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
