Bara ett par månader efter att Whiskeytowns sista skiva postumt givits ut ligger Ryan Adams andra solo-skiva klar. Det blev ingen dubbel, som ryktet sa. Det blev ingen punk, som andra gjorde gällande. Det blev inte ens pedal steel-samarbeten med Bucky Baxter – de hamnar kanske på nästa skiva, menar Ryan Adams, som redan har en eller par plattor till färdiga i huvudet eller på band.
Istället blev det Gold, sexton spår som tillsammans utgör ett öppet brev till en icke namngiven kvinna, ”not that she cares”. Det är en uppföljare utan några stora avsteg från det vi lärt oss känna igen hos Ryan Adams. Ändå är hans utveckling tydlig, i ljud, låtmaterial och framför allt självförtroende.
Längtar du efter Ryan Adams dramatiska ballader är fantasierna om kvinnor av samma kaliber som Sylvia Plath rätt ställe att börja. Vill du hellre höra Ryan Adams kaxigare rock, allra helst på akustisk botten, väljer du istället koncentrerade Gonna Make You Love Me, som är en blivande klassiker i Havalinas anda. Leken med Prince gör att Touch, Feel & Lose blir stor och värdig countrysoul, för den som söker sådan.
Ryan Adams litar alltmer på sin egen röst, och det klär honom. Visst går det att spåra Bob Dylan i Nobody Girl, Neil Young i Harder Now That It’s Over och Rolling Stones i Street Walking Blues. Men Ryan Adams har nått en mognad där man får lov att börja jämföra unga debutanter med honom istället för att söka förebilder i hans musik. Han har hittat sin egen perfekta blend av rock, pop och country.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
