Red Sleeping Beauty - Music for Late Nights

Matinée

BETYG: 4 av 6

"Hur skulle den första låt vi släppte, You Are the Kind, låta om den gjordes idag, 33 år senare?" Den skulle den låta bra, visar det sig när Red Sleeping Beauty fullföljer sin tanke och spelar in en helt ny version tillsammans med gästande Cristina Quesada. Men de stannar inte där. Över fyra EP:s med nyinspelningar och ommixningar har de utforskat den ingången, och när de tolv spåren nu samlas ihop till ett komplett album innebär det i praktiken någon sorts best-of-samling, men med nya varianter av de gamla favoriterna.

Även Don't Say You Love Me har förärats en helt ny inspelning från början till slut, och kombinerar ett tätt och effektivt synthdriv med en spröd överbyggnad av Kristina Borgs vänaste röst. Återstående tio låtar är Late Nights-versioner av originalinspelningarna, och In the Darkest Hour med sin Radioactive-inledning sammanfattar väl den mörkare och effektivt tätare karaktär de har här.

Men nätter kan ha olika karaktär, och The Swedish Winter använder sin kylslagna titel mest som kontrast mot låtens popiga sommarnattsvärme, och samma livsbejakande karaktär har beskrivningen över alla platser där kärleken går att finna i fina Caroline (I Found Love), över köksbordet eller på dansgolvet med "early Pet Shop Boys". Givetvis låter sig Red Sleeping Beauty förstås påverkas av just tidiga Pet Shop Boys här, medan Could Have Been Me med Julia Lannerheim från Acid House Kings låter fnissig men ädel New Order.

Den som söker fler synthpopreferenser kommer att kunna hitta en hel del Depeche Mode här, naturligtvis, och den utsökta balladen Tell Me More påminner om Vince Clarkes och Feargal Sharkeys samarbete som The Assembly. Men alla sådana referenser handlar bara om att muta in de ägor som Red Sleeping Beauty gör anspråk på, och som både med originalversioner och faktiskt i ännu högre grad med omarbetningar är minst sagt rimliga. 

Av Patrik Forshage

Den 26 juli 2025

Skivrecension