Det är lätt hänt att låta en recension av In rainbow bli en recension av distributionsformen (utan skivbolag, utan återförsäljare, utan prissättning, utan försäljningsstatistik och följaktligen utan listplaceringar).
Om vi ändå lämnar det för en stund och koncentrerar oss på hur det låter är det inte riktigt lika omvälvande, svindlande, totalrevolutionerande som Radioheads frontalangrepp på skivindustrin. Men nästan.
Inledningen är nästintill manisk, med programmerade beats och trasiga effektförstärkare, och när de sedan slänger sig fram och tillbaka mellan sådant å ena sidan och stilla mörka visor å andra är det allt det som U2 och R.E.M. så gärna skulle vilja göra, om de bara inte vore så mätta och så (hemligt) nöjda med sina riders på världens fotbollsstadiums.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
