De allra mest specifika kännetecknet för grungegenren var växlingen mellan hårt&snabbt och tyst&långsamt. Den skruvar New York-baserade Aaron Maine aka Porches flera varv på, och för låtar som Sally och Rag har han djupstuderat Nirvana både i de kraftfulla partierna och i de lugna. Men de sistnämnda tar han sig an annorlunda än Seattlebanden brukade göra. Där städar han undan rockmusiken helt, och snickrar på skruvade och publikfriande ljudlekstugor av elektroniska effekter, digitala förvrängningar och autotune-laborationer.
Hans experimentlusta innebär att den nyfikne lyssnaren sitter med öronen på helspänn, men den står aldrig vägen för sånger eller tillgänglighet. Om han kunnat verka lite fokuslös och eftertänksam tidigare så är det här motsatsen. Som vore han en sextonårig hyperaktiv Beck levererar den ena distinkta poplåten i uppåttempo efter den andra, som Bread Believer, och kompletterar dessutom med en mäktig avslutande pianoballad som hyllar musikens kraft.
Att hans låtar alltid involverar någon (ofta många) udda elektronisk knorr förtar inte popstyrkan, och särskilt singeln Joker med ett stadigt beat, akustisk gitarr och en elektronisk slidegitarreffekt är en gjuten hit.
