Efter förra årets duettskiva med Scarlett Johansson borde Pete Yorns aktier stå högt i kurs, men istället för att smida låter Warner järnet svalna i ett halvår räknat från amerikanskt releasedatum innan PY släpps här.
Orsaken består förmodligen i att de inte vet vad de ska göra med mannen som kom fram som en nybadad och intellektuell version av Kurt Cobain, men som sedan lät seriositetsambitionerna leda honom vilse i singersongwriter-djungeln.
När han här äntligen hittar ut visar det sig vara precis samma plats som hans utgångspunkt, med vänliga popsånger i light-grungeklädsel, smarta texter med oblyga hyllningar till publiken (Rock crowd, throw your arms around me) och pinup-utseende. Och även om det är i just den miljön han är som mest attraktiv, särskilt som här i händerna på producerande Frank Black, är lätt-grunge knappast en lättsåld produkt år 2011, oberoende av styrkan i låtmaterialet.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
