Nu har Paul Weller varit soloartist lika länge som han var ledare för The Jam och Style Council tillsammans. Hans engelska förebilder har med tiden ändrats från Steve Marriott till Steve Winwood till Eric Clapton, och i takt med det har musiken blivit allt sömnigare.
Men här tar han sig delvis ur det träsk han sjunkit allt längre ner i, och som gjorde att förra årets liveskiva Days of Speed lät mer som Dagar av Valium. Tillsammans med samma musiker som vanligt – några Ocean Colour Scenes och så Noel Gallagher, Carleen Anderson och Jocelyn Brown här och där – svänger Paul Weller på It’s Written in the Stars till den bästa soul han åstadkommit sedan solokarriärens debutsingel. Balladen Leafy Mysteries har en melodi – de har vi saknat länge hos Paul Weller – och han sjunger med både skönhet och vokal attack.
Men Paul Weller har inte tålamod nog att hålla sig koncentrerad på en hel skiva. Påhoppet på Tony Blair i stompiga A Bullet for Everyone är ofokuserat både i text och musik. Lägg till det en instrumental indisk jam och en duett med Stereophonics Kelly Jones, och så en hyllning till Paul Wellers senaste dotter, som av det trötta klinket att döma verkar hålla sina föräldrar vakna med nattkolik. Sedan står det klart att även om Illumination är ett fall framåt så har Paul Weller långt kvar till sin gamla toppform.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
