Det här har vi lärt oss är sant: Varje litet backwater i de amerikanska sydstaterna är fullt av konservativa rednecks som samlas i det skjul som utgör den lokala krogen och lyssnar på ett cowpunkband som är så sjujäkla tighta att Stetsonhattarna blåser av. Men om det finns någon bäring i den sortens fördomar verkar de där rockbanden förbli lokala hemligheter, med bara något enstaka undantag.
Efter att Georgia Satellites förenade Lynyrd Skynyrd och The Faces på sitt första omtumlande minialbum har vi förgäves satt vårt hopp till först det bandets och sedan bandets medlemmars fortsatta alster, och till band som Jason & The Scorchers och till att börja med Black Crowes.
I bakgrunden har alltid LA-sonen Pat Todd bubblat, först i Lazy Cowgirls och nu med The Rankoutsiders, och han är allt vi väntat och hoppats på. Med stridsropet Small Time Rock Ain’t Dead gör han bandets tredje album till en rock’n’roll-urladdning som trots tempot och kraften i femton låtar aldrig blir tröttande, tack vare energi och ett finessrikt sätt att använda countryinspirerade rockklichéer.
Bakom en del av det ligger producerande Earle Mankey, som varit medlem i såväl Sparks och jobbat med alla från The Beach Boys till The Cramps, och som ger 14th & Nowhere ett rättframt och öppet klassiskt röjarsound, lika aktuellt 2013 som 1973. Så här engagerande har inte småstadstristessens idoga nöjeskörande upp och ner för samma gamla gata låtit sedan I Get Around.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
