Night Moves - Double Life

Domino/Playground

BETYG: 4 av 6

Det tog emot, men efter sex år är Night Moves tillbaka med ett fjärde album. Double Life är skrivet i hemma i Minneapolis, i sunkiga industrilokaler och medan bandets ledare John Pelant körde spritleveranser som dagjobb och brottades med att inte själv riktigt kunde hantera spriten. Lika oglamorösa var inspelningarna, först hemma i relokalen och sedan i en lokal liten studio. Men det låter inte så alls. Det låter konsekvent Kalifornien eller Florida, soligt och obekymrat.

Tidigare har Night Moves haft tendenser både i riktning mot det psykedeliska och det mer ruralt organiska, men här är de sista resterna av sådant nogsamt bortstädat till förmån för bekymmerslös lätt och svalkande yachtrock. Exemplariskt producerat tillsammans med Jarvis Taveniere (Waxahatchee, David Berman) balanserar de perfekt en anspråkslös flangereffekt på gitarren mot 1980-talssynth, antydningar till falsettsång och lätta hihat-slag som aldrig skulle komma på tanken att störa eller ta plats.

Både milda Daytona och snabbare This Time Tomorrow har omedelbar singelpotential med sina stora glänsande synthserenader. I Hold On To Tonight, om ett dödsfall i familjen och en berusad natt av sorg, finns ett varmt vemod, medan Ring My Bell har vederbörlig discorefräng som är så självhäftande som låtar med den titeln kräver, och kombinerar dessutom elegant Jellyfish-virtousitet och 10CC-harmonier med en fet G-funksynth vars like inte hörts sedan Warren G.

Hade det varit för 40 år sedan hade John Pelant hållit jämna steg med både Don Henley och Don Johnson, och även om Double Life är en produkt av något rätt skitigt och deppigt glänser den svalt och obekymrat i solskenet.

Av Patrik Forshage

Den 26 juli 2025

Skivrecension