Neal Casal har släppt soloskivor och närt sidoprojektet Hazy Malaze i snart 20 år, och hela tiden har han fått se sig omsprungen av dem han för brödfödan spelat gitarr med, Beachwood Sparks, Lucinda Williams, Sheryl Crow och Rufus Wainwright. När hans tionde album kommer strax efter comebacken från hans främste och senaste arbetsgivare står det klart varför Ryan Adams trots alla sina dikeskörningar fortsätter väcka intresse, medan Neal Casal med all sin kompetens och finess på akustisk gitarr inte gör det. För utan antydan till galenskap, sammanbrott eller ens utbrott blir det lite trist i hans habila singersongwritersällskap.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
