”Temat för albumet är livet och döden, med lite natur däremellan”. Självklart. Och det hade kunnat bli ännu flummigare, eftersom Texasbandets fascination för brittisk 60-talsfolk blir allt djupare. Men till skillnad från så många kollegor med samma fabläss blir de aldrig medeltida mot våra rumpor, och med sina snygga fokuserade melodier och sina elektriska instrument hamnar de istället någonstans i närheten av våra egna Träd, Gräs och Stenar eller varför inte Dungen. Hur skulle det kunna vara en dålig sak?
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
