Jomen visst är rösten Marlon Williams främsta tillgång. Till synes helt utan ansträngningar kastar han sig mellan att låta som den allra mest innerliga Anhoni i Beautiful Dress via en klassisk jazzstandardvariant i Love is A Terrible Thing till smäktande crooning i What’s Chasing You. Titelspåret hade platsat på något av Elvis kyrkoalbum, och i skivans allra största ögonblick, den gripande Aldous Harding-duetten Nobody Gets What They Want Anymore, leker han ledigt med The Mamas and The Papas-stämmor.
På samma sätt anpassar han genres och stämningar efter faserna i den fallerande relationen med just Aldous Harding, och varierar det naket avskalade med romantiska orkestreringar och bittra obekväma stråkdetaljer.
Vilkendera stil och genre han väljer är han lika övertygande och överväldigande. När låtkompositionerna dessutom har kvaliteter som matchar arrangemangen och rösten innebär det att man redan i januari kan ta del av en av årets mest sensationella skivor.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
