Grey goes Black, mullrar Mark Lanegan när han för första gången på åtta år släpper skiva i eget namn. Som om det någonsin funnits något annat än nyanser av svart i hans arbeten med till exempel The Gutter Twins, Queens of the Stone Age eller Isobel Campbell under mellanperioden. Samarbetspartners som Josh Homme och Greg Dulli kan höras i den här gnistrande blanksvarta bluesen, i sin suggestivitet lika illavarslande som förförisk, och Mark Lanegan fortsätter vara självdestruktivitetens mest slickat övertygande apostel.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
