I september kisade Nöjesguidens ålderman Patrik Forshage mot höstsolen ihop med crooners och torchsångare. Här är den bästa musiken från månaden som gick.
Lydia Loveless – Nothing’s Gonna Stand in My Way Again
Album (Bloodshot)
En klockrent klingande torch-stämma, full av auktoritet och säkerhet, i texter av vemodigt klingande övergivenhet och sånger av pur kraftfull upptempopop? Bangles? Kirsty MacColl? Nej, men det närmaste man kan komma!
Jonathan Wilson – Marzipan
Från albumet Eat the Worm (BMG)
Han sjunger som en ung Harry Nilsson och skriver sånger med lika många bottnar som Randy Newman. De subtila små finesserna bryter dessutom elegant av och gör att man har öronen på skaft från första minuten till sista .
Ulf Stureson – Hockeykillar
Singel (Adrian)
Som vanligt kryper Ulf Sturesson djupt vemodiga sånger om obesvarad kärlek direkt under skinnet.
The Handsome Family – Good Night
Från albumet Hollow (Loose/Border)
”It’s time for the rats to abandon the ship, time for the billionaires to board their jets”. Hos paret Brett och Rennie Sparks är det alltid dunkelt och ödesmättat, och när de säger godnatt är det definitivt. Och samtidigt med glimten i ögat, som alltid, för sedan återses vi ju, ”out by the merch table, after we pack our junk”.
Anna Ternheim – Dancing With Tears In My Eyes
Från EP:n Before the Dawn (Universal)
Subtilt och elegant lyfter Anna Ternheim en banal poplåt till stort allvar.
Tyler Childers – Percheron Mules
Från albumet Rustin’ in the Rain (Hickman Holler/Sony)
Med en kör som hämtad ur O Brother Where Art Thous mest rurala hillbillysound och en text om att avla fram mulor stora som tanks (eh?) finns ingen mer underhållande country den här hösten.
Mitski – The Land Is Inhospitable and So Are You
Album (Dead Oceans/Playground)
Hennes introspektiva självtvivel uttrycks bäst på sin mjuka och nakna visbotten och med de dramatiska kyrkokörernas åthävor.
The Breeders – Divine Mascis
Singel från återutgåvan av Last Splash (4AD/Playground)
Titeln säger allt.
Ty Segall – Eggman
Singel (Drag City)
Bara för att Kaliforniens största musikgeni laborerar med suggestiva beats och psykedeliska stereoeffekter betyder inte det att han avstår feta lager av distad gitarr.
Logan Ledger – Golden State
Album (Rounder)
Han har en crooner-stämma som leder tankarna direkt tillbaka till Glen Campbell och Weeping Willows tidigaste inspelningar, och han har med lap steel att gråta till och han har en hel skiva full av orkestrerade sånger som omedelbart tar plats i Den Stora Amerikanska Sångboken.
Ásgeir – Time on My Hands (Lo-Fi Version)
Album (One little Independent)
I avskalat och viskande format låter Islands egen Anohni ännu mer meditativ.
Och dessutom förstås utmärkta album från Teenage Fanclub, Red Mecca, Sparklehose, The Coral, Devendra Banhart, Public Service Broadcasting, P.G. Six, Animal Collective, Blonde Redhead, Buddy Miller & Julie Miller och Wilco. Det har kommit en hel del utmärkt retro dessutom, i synnerhet en extra-arty låda med tidiga Devo-demos.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
