Frankensteins monster? Genetiska experiment? Magnus Weideskog är varje skivbolags våta dröm, och lite för perfekt för att kunna vara naturligt framställd. Hör bara: Han är snygg, han är ung – herregud, bara dryga 20 – och han är mer än beredd att för igenkänningsfaktorns skull idogt besjunga ungdomens vedermödor och glädjeämnen som vore han Lasse Åberg/Killinggänget för sin generation.
Viktigare ändå är att han så hitvänlig och välsjungande popigt gullig att det helt enkelt måste finnas spår av både Ted Gärdestad och Per Gessle i genpoolen, och dessutom soulantydningar och ett kryddmått Jason Mraz för smakens skull. Som för att fånga in det sista återstående marknadssegmentet i åldersgruppen är han beredd att manifestera sin Hässelby-härkomst genom en kontroversiell duett med Ken Ring.
Det är genmanipulerat, definitivt, men det är också väldigt effektivt. Och kommersiellt misslyckande är överhuvudtaget inte möjligt, förutsatt att skivbolaget kan behålla kontrollen över sitt monster.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
